I N G O N ,

Det är natt och jag vandrar genom skogen

under svarta, stjärnbeprydda himlar

jagar mörka skuggor mig och dimman ligger tät

jag skyndar nerför sluttningen med skrämda andetag

fötterna, av rispor, smutsiga av jord, blir våta

häver undan grenar, kvistar, löv, och se bakom ligger svarta vattnet

jag tassar utmed vattenbrynet som sväljer mina anklar

visst är bottnen sträv, och natten tyst men vattnet skvalpar

ekan ligger inne under grenar och bland moss och grönskegarn

den är murken, visst, och lite hålig, men glider ut på skogens ocean

klyver spegelblanka ytan utan vind som segel

fastän jag är rädd för mörker blir jag vild

om jag ej i natt får rusa ut till skogs

och segla över månens spegelbild