I N G O N ,

Jag måste bara få förklara mig!

Det var såhär: Vi satt på bussen och var lite allmänt flummiga. Jag får se en person som går lite underligt och typ hoppar fram. Det såg ut ungefär som att han hade ont i foten, och plötsligt far det bara ur mig: "Här går det fort!" I samma sekund som jag drar detta dåliga skämt inser jag att personen i fråga är utvecklingsstörd. Då blir det fel. Det blir det jättefel. Alldeles vansinnigt fel, faktiskt. Alla vet att man inte får driva med utvecklingsstörda. Det är fel. Det är hemskt. Att driva med folk som har stukat foten, är en annan sak. Hursomhelst har jag naturligtvis dragit detta ofrivilligt mycket osmakliga skämt alldeles för högt, och naturligtvis passerar personen precis utanför bussen så att ingen kan undgå att se honom lika lite som de kunnat undgå att höra vad jag sa. Härpå får jag ett vansinnigt skrattanfall, vilket ofta blir reaktionen när man absolut inte vet vad man ska ta sig till. Hurra, nu tror de inte bara att jag hånar utvecklingsstörda utan att jag dessutom skrattar mig fördärvad åt mina egna osmakliga skämt. Bra. Kanon.

Det var bara det jag ville säga. Det blev fel. Döm mig inte.