hattmor

"Titta! En sån där farm har min hattmor!"



Tänk så fel det kan bli när man ser en likadan hatt som ens farmor har...

she has no arms

Vad är det egentligen med mig, bergeforsen och covers?
Något måste det vara för varje gång jag är där skriver jag en låt. Och alltid handlar den om Åsa.

Vi var och tittade på Haralds fotbollsmatch och efteråt skulle Åsa gå till Kalle. Hon frågade pappa om vägen:

"Men efter den stigen, är det rakt upp på grusvägen och..."
"... ja och där står det en älg och talar om resten av vägen."
förklarade jag innan pappa han svara.

Sen när Åsa skulle gå frågade mamma henne om hon skulle komma hem på kvällen. Det var då låten föddes:

Jag kommer inte hem
Melodi: Sjumilakliv

Jag kommer inte hem ikväll
om jag frågar en älg
låt oss ta farväl
för älgen den är snart här


Gången innan det var det:


She has no arms
Melodi: Into my arms

I don't believe in the existence of Åsa
but I know that you do
and if I did I would smile and say "hello"
but well I don't because
she doesn't exist and neither do her arms

She has no arms
oh lord
She has no arms
oh lord
She has no arms


vitt pulver

Hört i Kempes kök:

- VAD ÄR DET HÄR!!?
- Vad då?
- Det där vita pulvret på bordet som jag just åt av...

kalven

Häromdagen regnade det. Det regnade en hel del faktiskt och jag och Åsa kom på den briljanta idén att ta på oss regnställ och gummistövlar och ut och gå i en kohage. (Torsten kom senare med förklaringen att vi måste fått en hjärnblödning.) Sagt och gjort. När vi gått en stund kom vi förbi den brunn som är överbyggd med plankor och vilken vi inte kan passera utan att påstå att den ser ut som en liten dansbana.

"Det ser verkligen ut som en dansbana."
sa Åsa även denna gång och jag skulle just hålla med när min syster skrek. Efter standard tjejskriket kom: "EN KAALV! HJÄLP! DET ÄR EN KALV DÄR NERE!"

Och minsann. Genom ett hål i plankorna kunde man se att det var faktiskt en kalv där nere i den en och en halv meter djupa brunnen. Plankorna var murkna och kalven hade fallit igenom, och nu stod den där och stirrade på oss med stora, svarta, ledsna ögon. Helt ensam och det fanns inga andra kor i närheten.

Så då sprang vi hem och ringde ägarna som kom dit och fick upp den välbehållen. Lillkalven.



En sån här liten sak var det vi hittade

En sån tur att vi bestämde oss för att gå ut och gå i en kohage den regniga morgonen.

brinn selånger

Härmed svär jag högtidligt att aldrig någonsin återvända till Selånger Marknad.


blod

Blod.

Idag har jag lärt mig två saker:

Ett. Allt sitter i huvudet.
Två. Det sämsta tillfället för en näsblodsattack är när man är ute och cyklar på E4:an. (Jag ska aldrig mer klaga på att det alltid ligger massa gamla äckliga papper i alla ryggsäckar.)

Dessutom kände jag mig hemskt fräsch idag. Faktum är att om man slår upp ordet fräsch i en ordbok så står det troligen: Inga den 15/8 -08, 16.00.

Jag luktade jord, svett och blod. Ljuvlig kombination!

Blod.

den magiska tvättsvampen

Nu råkar det vara så att jag har världens sötaste bror.

Under middagen igår sa han helt plötsligt:

"Mamma! Den där tvättsvampen i badrummet... den är magisk!"
"Va?" Jag, mamma och pappa höjer på ögonbrynen.
"Ja, varje gång jag trycker ihop den kommer det ut skum! Det har alltid varit så."
Jag får ett ohejdligt skrattanfall.
"Vet du vad det beror på Einar? Att varje gång jag, Åsa och Inga duschar så her* vi in duschkräm i den. Och sen är det alltid lite kvar i den efter varje gång." säger mamma.
"Va! Gör ni? Varför det?"
Jag håller bokstavligt talat på att förgås av skratt och Einar tittar på mig och säger:
"Jamen inte visste väl jag att man gjorde så!"




*Beakta ordformen "her". Den kan betraktas som vardaglig eller rentav oförståelig.

veckans låt

Veckans låt är:

Enter Sandman - Metallica


Discover
Metallica!


Say your prayers, little one 
Don't forget, my son,
To include everyone

Tuck you in, warm within
Keep you free from sin
Till the sandman he comes

Sleep with one eye open
Gripping your pillow tight

Exit light
Enter night
Take my hand
We're off to never-never land

Something's wrong, shut the light
Heavy thoughts tonight
And they aren't of Snow White

Dreams of war, dreams of liars
Dreams of dragon's fire
And of things that will bite

Sleep with one eye open
Gripping your pillow tight

Exit light
Enter night
Take my hand
We're off to never-never land

Now I lay me down to sleep
Pray the Lord my soul to keep
If I die before I wake
Pray the Lord my soul to take

Hush little baby, don't say a word
And never mind that noise you heard
It's just the beasts under your bed
In your closet, in your head

Exit light
Enter night
Grain of sand

Exit light
Enter night
Take my hand
We're off to never-never land

busschauffören

Må alla busschaufförer brinna i helvetet! Må skärselden bränna sönder och samman deras själar!

Nå, nu kanske jag överdrev lite. Men bara lite.

Jag och Jennie skulle hem från stan. Busschauffören råkade vara den långsammaste människan på norra halvklotet. Jag betalade till Torsboda och Jennie till Hussjö. Halvvägs genom resan kommer vi på att jag ska följa med Jennie hem. Vid Torsboda saktar bussen in. När ingen kliver av säger norra halvklotets långsammaste människa: "Tooorsboda" i högtalaren. Oj, tänker jag, och kommer på att jag egentligen bara betalat biljett till Torsboda. Men tänker sedan att äsch, biljetten till Hussjö kostar ju bara fyra kronor mer. Det kan ju inte spela någon stor roll.
Så vi åker vidare. Vid Hussjö stiger vi av, och det gör också busschauffören. Jag går fram till honom och säger:

"Oj, hej. Ja förlåt, jag ångrade mig. Vill du ha de där fyra kronorna i mellanskillnad eller?"

"Jag hade nog räknat ut det här!" säger han triumferande.
"Öh..? Ja, jag ångrade mig som sagt och..."
"Nååh.. jag vet ju hur du ser ut!... Jajajja... för den här gången! Men det är inte lönt att chansa!" säger han, muttrar något ohörbart och kliver in i bussen och far i väg.


Var vänlig brinn i helvetet. Typ.

bogrundet

"We are sunlight. We can sparkle and shine. And our dreams are what we're made of"



Helg.

Nu har jag jobbat tre dagar och rensar redan ogräs i sömnen. Haha. Men det är inte så farligt faktiskt. Det finns ju faktiskt vansinnigt god choklad och en dödsmysig tvål. Ja den har peeling och luktar gott och gör ens händer mjuka som attan!

Jajemen. Alltid finns det små ljus i vardagen.



antigräs

"Sail on, sing a song, carry on. We rock"



"Hey Inga. Vill du jobba?"
"Javisst, Åsa. När då?"
"Imorrn?"
"Visst."


Så har man tillbringat dagen med att rensa ogräs på Bogrundet. Inte alltför onaskeligt, så att säga. Fruktansvärt god choklad finns där åtminstone. Och fullt med nycklar*
Annars flyter väl livet på.
Som saft. Ungefär.




*Nyckelpigor