Mysteriet löst

Mysteriet med de blå hantlarna i mitt rum är äntligen löst. Läs uppdagandet här

Teaterlycka

Jag är fullkomlig lycklig. Ja, jag känner så mycket kärlek inom mig att den skulle kunna fylla hela Notre Dame allra minst. Det finns inget vackrare, ingen mer fantastisk känsla eller mer storslagen stolthet när man ser sina teaterbarn kliva ut på scenen och bara vara så jäkla bra! Det finns inget underbarare än att få se de vanligtvis så blyga tjejerna glänsa och ta plats, få se dem höja rösten och finnas så mycket en person bara kan! Kärlek, kärlek, kärlek!



Teaterbarn, jag älskar er :)


Sängen

Hörde ni förresten om kvinnan som bytte ut sitt rum mot en gigantisk säng? Det var jag.












(Om någon undrar varför det står ett par bå hantlar vid sängens fotända, så har jag faktiskt ingen aning om det. En dag stod de bara där, högst märkligt!)

Läppar

För att hedra tandställningen och de röda läpparna har jag skapat detta kollage.

 LÄPPAR               
            
                                     
  KÄRLEK    
 TANDSTÄLLNING

   STOLHET   

Katten Ondskan och asmånga köttbiffar

"Marxistiska partier kan inte sitta och vänta med armarna i kors på att alla objektiva och subjektiva villkor ska vara redo för att makten ska falla i folkets händer som en mogen frukt." Just det! Hah!

Jag har just skrivit en lång uppsats om Che Guevara och kommunism. Sånt blir man lite märkt av :) För övrigt har jag försummat bloggen på senare tid. Skolarbeten kräver min uppmärksamhet, vi repar för fullt med teaterbarnen, jag jobbar hårt med ett manus, stigarna i skogen behöver utforskas* ... ja, jag är en upptagen man, så att säga.

Om inte annat har säkert mappen 'Blandat' några makabra bilder att bjuda på :)


Som den här på katten Ondskan som ligger och väntar utanför råttan Allans bur


Eller den här som låter oss minnas den dagen när mamma gjorde ASmånga köttbiffar :)





*Idag följde jag i en älgs spår :)

Dans

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag ska på dans ikväll.

När Harald fick ett brev

Idag förändrades utsikterna för mig att få sommarjobb på (den ack så åtråvärda arbetsplatsen) Bogrundet, drastiskt. Harald hade fått brev. Men inte vi andra. Jag och Torsten väntade under nagelbitande spänning på att han skulle öppna och det visade sig vara ett retfullt "Tyvärr du fick inte jobbet"-brev.

Så så länge inte jag också får ett brev kanske jag har en chans, trots allt :D






"AKTA! ETT BREEEEV!!"

BH-överfallet

Idag blev jag överfallen av en hop galna småtjejer som bestämt ville titta på min BH. Ja, jag vet inte hur det kom sig, men plötsligt stod de där allesammans och drog i mitt linne trots att jag upprört ropade att hallå där! Sådär kan man inte göra hursomhelst!

Men johodå, tyckte de, "För du har bikini på dig!"

Det var en upplevelse utöver det vanliga, ganska absurd dessutom. Ett av flera underliga avbrott i kvällens teaterrep.



Om en vecka går ridån upp på folkets hus och Söråkers flummigaste teatertjejer ger De stulna barnen (en makalös pjäs skriven av Anders och Jörgen).

Kom och titta :)

Herrn

Den lille herrn i vår trädgård är alldeles särskilt. Honom skulle ni bra gärna vilja känna va!


Storspoven


Eller storspov.

Flugan


Eller fluga.

Elsa


Tänk om man vore katt.

Barnen och den blå hästen, av Agust Strindberg

Barn. De äter ens energi.


Giorgio è buono, dá mi un cavallo blu. skrev jag i mitt italienskahäfte nyss. Det betyder: Giorgio är bra. Han ger mig en blå häst. Giorgio måste vara en snäll man :)

Jag har kursprov imorgon.


Ciao Carola,
Ho due biglietti per il film "Il Cavallo Blu", andiamo insieme? Il film cominice le cinque meno un quarzo e finisce a mezzanotte. Possiamo andare il tram blu, è speziale per il film. E ristorante Allvar ha una offerta speziale fantastico: due pizza blue per un conveniente prezzo! Lí vediamo!

Inga
Översättning:

Hej Carola,
Jag har två biljetter till filmen "Den blå hästen", ska vi gå tillsammans? Filmen börjar kvart i fem och slutar runt midnatt. Vi kan ta det blå tåget, det är specialinsatt för filmens skull. Och restaurang Allvar har ett fantastiskt specialerbjudande: två blå pizzor till ett förmånligt pris! Vi ses där!

Inga

hejdå.

Adesso

Ge dig till känna!

En bra grej

Amore è male, skrev jag på min hand förut idag, men jag vet inte varför för kärlek är ju en bra grej.

Åh, vilken härligt dag

Dagen börjar med att jag vaknar (som så många gånger förr). Jag käkar frukost och får för mig att jag borde ta ansvar för mina studier, varför jag börjar plugga lite fysik. (Jag är inte sjuk i huvudet, bara medveten om att jag kommer att missa en hel vecka i juni... för då är det SWEDEN ROCK). Sedan käkar jag lite spaghetti och köttfärssås och gör i ordning fyra gudomliga messmörsmackor (a.k.a. min middag). Sedan blir jag sen. Jättesen. Varför jag slänger mig upp på cykeln och cyklar iväg. Efter halva vägen inser jag att jag glömt mina gudomliga mackor. Jag börjar gråta inombords och inser att detta kommer att sätta djupa spår. (Ja, jag förstår inte varför, men det där med mackorna kändes som den värsta motgången i mitt liv.)

Jag hinner precis med bussen. Kliver av vid Torsboda där jag ska invänta anslutande buss mot Sundsvall, the great city of stone. 12.10 kör bussen förbi mig. Jag säger detta av två anledningar: 1) Bussen ska gå 12.15 2) Bussen körde förbi mig. Sen kom ovädret.

Hällande regn, hagelstorm och bitande vind. Jag gör det enda rätta och ringer upp bussbolaget och klagar (inte på vädret, naturligtvis. Var inte så dum!). De avgudar givetvis mig och skickar snart en stor, fin taxi till min ära.

(På Sundsvalls gator sedan 1927. Inte illa. Undrar hur många kaffepauser han har gjort? Mitt liv i en taxi, kan bli en dokumentär. Den eviga taxichauffören... kan bli en bok.)

12.55 svänger taxi-minibussen in framför Sveateatern där alla givetvis undrar varför i hela världen det kommer en naturelev i taxi (Eftersom: 1) Teatern var bara för samhällselever, och 2) alla andra har för vana att åka buss.)

Teatern, När allt faller samman, var mycket bra. En av de bästa teatrar jag sett, faktiskt. Timrås ES3:or kan verkligen känna sig förbaskat nöjda. Jäkligt skickliga skådespelare. En eloge till dem!


Nu ska jag spela Heroes. THE ELIXIR OF LIFE, I MUST HAVE IT!! (Campaign..)

Modellbygge

När jag var liten älskade jag att bygga modellbilar. (Det har inte förändrats, bara glömts bort.) Häromdagen hittade jag en gammal obyggd modell, som jag målat karossen på 2005. Jag och Sophie bestämde oss för att slutföra uppdraget :)

OPERATION 1 - målningen


Den kanske inte riktigt blir som originalbilen, men jag tror att den har goda chanser att bli riktigt läcker :)


The holy tart och Vuxenpoäng

Jag har ju helt glömt bort när jag och Sophie fick för oss att baka världens mest avancerade bakverk: en "mean" lemon tart, enligt min engelska brevvän. Tre kritiska timmar tog det oss. Tre timmar av tvivel, vansinne och kaos. Särskilt kaotiskt var det när sotaren kom mitt i allting och vi var tvungna att trycka ihop oss på en mycket liten yta, medan han dammsög vid spisen under våldsamma oljud. Självklart skulle också mina småbröder (må dem leva i evighet?) fika samtidigt. Så man kan säga att det blev lite trångt i köket.

Men vi klarade det. Och naturligtvis lyckades vi också.




Vi gjorde egen smördeg för första gången. Vuxenpoäng.


Den blev spirituellt vacker!


Stiligt, inte sant? Lägg gärna märke till den mönstrade pajdegskanten*



Den kanske inte blev det vackraste, men det är ändå insidan som räknas. Och Emil såg vansinnigt taggad ut på att få hugga in :)




*Jag är säker på att word skulle godkänna det som ett ord.

Heroes

När livet känns tungt så finns alltid Heroes III där för en. Som häromdagen till exempel. Jag var deppig och nere och allmänt hatisk. Sedan spelade jag Heroes och jag blev glad. I tre timmar spelade jag. Harald satt bredvid och skrek att det var hans tur nu, men jag förstår inte vad han talade om :)


Nu ska jag spela mer.


Virga

Virga. Vet ni vad det är för något? Jo, ni vet när det liksom hänger som en massa, tunna trådar från ett moln? Det är virga. Virga är nederbörd som liksom inte hinner ner. Den avdunstar innan den når marken. Misslyckats regn, helt enkelt.

Varför vet jag egentligen en sådan sak? Jo, det är av samma anledning som jag tittade ut genom fönstret i morse och utbrast: 'Himlen är full av cirrus fibratus!', eller när jag häromdagen ropade: 'Pappa, pappa! Jag ser en massa moln med stor vertikal utsträckning! - nämligen för att min far är meteorolog.

Det finns en del fördelar med att vara meteorologsdotter. En av dem är att kunna stila och imponera på folk med olika metreologiska termer och latinska namn på moln :)


Virga

Maooo..

Okej, nu var jag kanske lite hård. Men det beror på att jag har ont  halsen och just har sett en asdålig dokumentär om Mao Zedong. Och för att jag inte kan spela Heroes när jag inte är i skolan :(

Men det är fortfarande vanvördande att skriva Rommy James Dio..

DET ÄR RONNIE!!

Till er som (förhoppningsvis inte) läste Sundsvalls Tidning i morse, vill jag bara säga:

1. Jag är inte hjärndöd.
2. Jag är heller ingen linslus eller någon dålig människa som förtjänar gräsliga närbilder i tidningen, som inte har ett spår med artikeln att göra.
3. Och det är RONNIE FUCKING DIO! Inte Rommy. RONNIE! Rommy? ROMMY!!? Det är för guds skull inte ens ett namn! Och hör man inte vad folk säger så frågar man om!


Suck. Det heter inte ens museumet.