I N G O N ,

Jag kan bara spela Heroes när jag är inloggad på skolans system. Fråga mig inte varför men visst är det ironiskt? När jag är i skolan borde jag hänga med på lektioner och när jag är hemma borde jag spela Heroes. Inte tvärtom.

Livet är en dans, pengar är musik som man måste dansa till om man vill bli rik!

---

Här sitter man i sitt tomma och tysta kök. Och vad gör man? Förundras över att älgaspelet snurrar trots att ljuset inte är tänt.. Förbannar i sitt stille sinne den som inte ställt in mjölken.. Lyssnar till diskmaskinens surrande ljud ackompanjerat av torkskåpets vibrerande toner. Låter blicken följa de dalande snöflingorna utanför fönstret och knappar förstrött på miniräknaren, som faktiskt är en kortform för minimal räknemaskin. Undrar var katterna håller hus och ler svagt. Sen reser man sig och lämnar mjölken kvar på bordet.

Premiär ikväll. Idag, snarare. 16.30 Konsertteatern. Sundsvall. När dagen gryr.

Rabbin är titeln på en judisk förkunnare och rättslärd. Ordet betyder mästare på hebreiska och "rabbi" min mästare, och var ursprungligen en hederstitel på ens överordnade eller lärare. - Bara så att ni vet, alltså.

---

Idag har jag förutom att kalla folk för hjärndöda* till höger och vänster myntat ett nytt uttryck. Jag kallar det "Benedictus", för det går nämligen ut på att Benedictus gör allting så mycket bättre än du.

Exempel:
Torsten kommer in i köket och ber mig få hjälp med ett tal.
"Klarade du inte det här? Benedictus skulle ha gjort bättre."

Eller:
Harald försökte skalla Torsten som bara flinade.
"Harald, du suger, Benedictus kan bättre."

Ja, i sanning ett mycket användbart uttryck!

För övrigt visade vi tre mellersta prov på magnifik syskongemenskp genom att köra styrke tidigare i kväll. Jättedampiga Anders-övningar som det ökända passet kallas. Och eftersom jag skötte klockan var jag tvungen att skrika OST! var trettionde sekund :)

Det var allt jag ville säga.





*Jag har ordet på hjärnan, kan man säga.

Ikväll var jag ute och löpte. Det gick inge vidare, men jag sprang i alla fall om en häst*




*För er som inte vet vad en häst är så är det ett domesticerat fyrfota riddjur inom famlijen hästdjur, som har nyttjas av människan i ca 10 000 år.

NV2 pratade om djungelboken. Som blev Bagera. Som blev pantrar. Som blev pumor. Och eftersom Sebastian trodde att pumor i själva verket var pandor och bodde i träd, så blev pumorna pandor. Som blev sengångare.

Och sen kom vi på den mest briljanta planen för att utrota sengångarna från jordytan.

- Sengångare kan väl inte äta mycket.
- Näe, typ två blad om dagen.
- Jag vet! Vi ställer ut en massa skålar med dressing i skogen, då kommer de att doppa bladen i dressingen!
- Ja! Och då kommer de att bli jättetjocka och inte orka röra sig!
- Precis! Och då kommer de att dö allihop! Haha!
- Men vänta lite, jag fattar inte. Varför skulle de äta bladen med dressing?
- Men suck! De kommer att tänka såhär: Här har jag två blad. Och här har jag två blad med dressing. Fattar du?
Tystnad.
- Åh. Det är ju... genialt.

Jag måste bara få förklara mig!

Det var såhär: Vi satt på bussen och var lite allmänt flummiga. Jag får se en person som går lite underligt och typ hoppar fram. Det såg ut ungefär som att han hade ont i foten, och plötsligt far det bara ur mig: "Här går det fort!" I samma sekund som jag drar detta dåliga skämt inser jag att personen i fråga är utvecklingsstörd. Då blir det fel. Det blir det jättefel. Alldeles vansinnigt fel, faktiskt. Alla vet att man inte får driva med utvecklingsstörda. Det är fel. Det är hemskt. Att driva med folk som har stukat foten, är en annan sak. Hursomhelst har jag naturligtvis dragit detta ofrivilligt mycket osmakliga skämt alldeles för högt, och naturligtvis passerar personen precis utanför bussen så att ingen kan undgå att se honom lika lite som de kunnat undgå att höra vad jag sa. Härpå får jag ett vansinnigt skrattanfall, vilket ofta blir reaktionen när man absolut inte vet vad man ska ta sig till. Hurra, nu tror de inte bara att jag hånar utvecklingsstörda utan att jag dessutom skrattar mig fördärvad åt mina egna osmakliga skämt. Bra. Kanon.

Det var bara det jag ville säga. Det blev fel. Döm mig inte.

Nu är familjen Kempe åter i hemvist.

Det jag kan berätta är att SkoterAnders hars tagit över Skärsjövålens fjällanläggning, vilket betyder okörda skidspår, lobotomerade trubadurer och dåligt väder. Men tack och lov för Heroes Might and Magic och dess multiplayerläge. Det kan sysselsätta fyra syskon i veckor och dessutom förvandla dem till dödsfiender. Hade jag bara haft den där magieliminerande artifacten hade Torsten varit lika rökt som en, jag vad vet jag, som en rökt lax kanske. Som dessutom varit kokad innan.

Men så var inte fallet och jag vill också omnämna att till fjälls fick in käre far en massa häftiga samtal, och det är anledningen till att jag hädanefter alltid presenterar mig som: Hej, jag heter Claes och jag är affärsman. Nästan som i en viskning. Läckert.


Nej här kan man ju inte sitta. Jag avslutar med ett kontverk av min bror som helst inte vill nämnas med namn (Men dö! Jävla idioter, sluta blogga! Cp!), eller var det kanske jag som uppfattade det fel? Nåväl hääär kommer den: