Haiku
och blänger argt när ekan
glider över sjön
Som tranan
Tranan går långbent på lägdan
självklar på det vackraste vis
Man önskar så väl att man kunde
svepa upp honom i sin famn
för att smeka hans skimrande fjädrar
och försäkra sig om att han är sann
Men vet att det skulle bara bli rivsår
och fjädrar i luften och arga skrik
Såg man in i tranögat skulle man
bara finna förebråelse
och då står man där som två sårade själar
som blir en när han flyger sin väg
så kanske är det bäst att låta tranan vara
tranan på lägdan
Döda, mörda, gjuta blod
Döda, mörda, gjuta blod
Jag vill döda, mörda, gjuta blod
Blod i många koppar
Döda, mörda, gjuta blod
Häll i alla koppar
Häll i där! Häll i här!
Fyll en hel servis!
Jag vill döda, klösa, hacka upp
På små silverfat
Döda, klösa, hacka upp
Fyll nu alla fat
Det blir fint! Det blir bra!
Nu vill alla smaka!
Kom hit! Kom hit!
Ja, se så fint!
Sitt ner med god aptit
Smakar allting, ja se där
Så kul att du är här!
Blir vi färre, säger du? Äsch än sen?
Då blir det mer till er!
Och snart så kommer mer!
När vi blir färre, då
fylls kannorna och faten
Häll i där! Häll i här!
Det blir fint! Det blir bra
Faller oss i smaken!
Så länge det finns kvar så kommer flera gäster
Mm, så bra! Åh, så bra!
Då tar det aldrig slut!
Mm, så bra! Åh så bra!
Så gott med kaffebröd
I afton bjuds på ond, bråd död
Se så vi kan duka!
Döda, mörda, gjuta blod
Låt oss aldrig sluta!
Tyst som graven
Det är tyst som graven
rysligt kallt
svartkryp kryper överallt
upp ur jorden som är frusen
upp ur jorden in i husen
de kommer genom sten och is och glas
genom väggar, golv och tak
hungriga med svarta blickar
svarta krypen träet slickar
- ack så tomt!
- ack ack så tomt!
- så tomt i alla husen!
Härifrån har alla flytt
flytt mot något okänt nytt
vackert blitt och underskönt
hastat fram i natten
slitit det förflutnas garn
älskar någon annans skötebarn
lämnats dö har tomma gårdar
bytt är hus mot lösa trådar
Svartkryp kryper överallt
krypen knäpper
skrattar vilt
snart är det förflutna borta
ty krypen tar så glupska tuggor
sväljer sina egna skuggor
Det sitter en kråka i rosenbusken
man säger att kråkor är fula
stora, otympliga, svartgråa klumpar
klumpiga, kraxande sorger
bland leende rosor
men svartögat är klokt och bottenlöst
där ryms all världens vishet
och allt som speglas där blir vackert
men aldrig syns rosornas solskenssmil
för kråkan vet vad skönhet vill säga
han vet att kraxande, svartgråa sorger
aldrig tappar färgen
och vissnar.
Valrossen
Du finns inte, sa jag och hånlog
på ett hånfullt sätt
visst, kalla mig uppkäftig
felande, blind och arrogant
det kanske är sant
men jag är hellre det
nu och för all evighet
än intetsägande
och obefintlig
uteblivenhet
bara döda fiskar följer med strömmen
Aldrig valrossen.
Månjakt i natt
Månjakt i natt
skuggornas timma
vidderna höljda i mörker och dimma
skrämmande väsen virvlar
runt sovande träd
men jag är inte ensam
jag har sex självlysande
ögon med mig
ett par vakande
ett par smygande
ett par osynliga och
alla är de jagande
tysta, vilda, obevekliga
smyger vi fram
inte ens månen
själv sover tryggt
för vår sylvassa tand
månjakt i natt
våra ögon sväljer svarta natten
The cat
full moon in my eyes
sneaking, sneaking in the dark
moonlight in my tracks
lurking, lurking out of sight
my eyes are glowing in the night
I am stranger, danger
hunter of the night
The cat and the moon
- William Butler Yeats
THE cat went here and there
And the moon spun round like a top,
And the nearest kin of the moon,
The creeping cat, looked up.
Black Minnaloushe stared at the moon,
For, wander and wail as he would,
The pure cold light in the sky
Troubled his animal blood.
Minnaloushe runs in the grass
Lifting his delicate feet.
Do you dance, Minnaloushe, do you dance?
When two close kindred meet.
What better than call a dance?
Maybe the moon may learn,
Tired of that courtly fashion,
A new dance turn.
Minnaloushe creeps through the grass
From moonlit place to place,
The sacred moon overhead
Has taken a new phase.
Does Minnaloushe know that his pupils
Will pass from change to change,
And that from round to crescent,
From crescent to round they range?
Minnaloushe creeps through the grass
Alone, important and wise,
And lifts to the changing moon
His changing eyes.
Segelspegel
Det är natt och jag vandrar genom skogen
under svarta, stjärnbeprydda himlar
jagar mörka skuggor mig och dimman ligger tät
jag skyndar nerför sluttningen med skrämda andetag
fötterna, av rispor, smutsiga av jord, blir våta
häver undan grenar, kvistar, löv, och se bakom ligger svarta vattnet
jag tassar utmed vattenbrynet som sväljer mina anklar
visst är bottnen sträv, och natten tyst men vattnet skvalpar
ekan ligger inne under grenar och bland moss och grönskegarn
den är murken, visst, och lite hålig, men glider ut på skogens ocean
klyver spegelblanka ytan utan vind som segel
fastän jag är rädd för mörker blir jag vild
om jag ej i natt får rusa ut till skogs
och segla över månens spegelbild
Vetskap
vem som bor i mina skor
och väljer mina ord
vem som ler i mina ögon
simmar i mitt blod
vem som skriver mina tankar
och ritar mitt mod
ingen vet
vem jag egentligen är
Glimmande havskärlek
av svart sten
det var på havets botten
förra sommaren
Inuti den bodde
fjorton små sjömän
och de älskade mig
Varje dag
matade jag dem
och gav dem
guldpengar
att titta på
Ödlan
längs en portugisisk väg
den är väldigt älskvärd
och kan tala med
Om du stannar till kan
Den komma fram och hälsa
Men akta dig så att
Du inte blir för fäst
För ödlan den hör hemma
Längs en portugisisk väg
Den är visserligen älskvärd
men vill du stanna där
där många andra fallit
för ödlans tal och charm
och bor nu allihop tillsammans
längs en portugisisk väg
Inga Kempe
Lilla fågel blå
Lilla fågel blå
är vackrare än många
och sjunger gör hon så
kan trolska toner fånga
lilla fågel blå
Lilla fågel blå
är vackrast utav fångar
att hon sitter uti gyllne bur
förmår väl ingen ångra
lilla fågel blå
Om natten är hon tyngd av sorg
still sitter på sin pinne
likt sessa utan best och borg
med längtan i sitt sinne
Lilla fågel blå
iväg för att inte komma åter
ty en natt buren olåst stå
spegelfågeln gråter
lilla fågel blå
Men det går inte som det ska
vingarna är klippta
utan luft inunder fjädrarna
får hon vill på marken sitta
vingarna lyfts gång på gång
men på marken blir hon kvar
sorgsen ton ger nederlagets sång
modstulen och klar
Lilla fågel blå
drömma kan man om igen
men var det inte så
du hörde hemma hos din spegelvän
åh, lilla fågel blå