Den frusna myren

Jag och min syster befann oss i en dikt häromdagen. Det höga gräset vajade omkring oss och vinden fick det att gå i vågor. Myren bredde böljande ut sig åt alla håll så långt ögat kunde nå och vinden bet och slet i våra kläder. Där stod vi mitt i stormen, mitt i havet.

"Eftersom vi inte har någon kamera får vi nog helt enkelt bevara det här inom oss, Anders" sa jag och ville aldrig gå därifrån.

Kommentarer
Postat av: la mamma

Ibland måste man nästan träna på att inte ha kameran med sig, på att bevara saker på andra sätt liksom. Man kan bli så fixerad vid att försöka fånga ögonblicket på bild att man glömmer att leva i det ..

2010-11-07 @ 18:26:00

Lovprisa inlägget här:

Namn:
För dig som älskar sparris

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback