I N G O N ,

I lördags när jag vaknade var det inte längre min syster som låg på madrassen på golvet. Det var en giraff.



Giraffen kände sig "ofräsch" och skulle tvunget låna duschen i källaren. Fast först skulle den förstås massera in en massa ägg i manen. Och naturligtvis blev det jag som fick städa efter den.



Sen klagade den på att det inte fanns någon frukost, och när vi gick för att handla skulle den tvunget ha tekakor. "Nej, giraffen", sa jag, "ljust bröd är onyttigt. Vi borde ta det här istället", men till vilken nytta? Envisa häst!



Den var åtminstone tam nog att packa ner varorna..




Och så förbannat nyfiken! Allt skulle den stanna och titta och lukta på, så det tog ju en evighet att gå hem från affären.



Och i parken blev den så carried away att jag var tvungen att koppla den..




När vi äntligen kom hem klagade den på att den inte hade några underkläder, och ville "så hemskt gärna" låna tvättmaskinen. God som jag är svalde jag min irritation och visade ner den i tvättstugan och hjälpte till och med till att hänga tvätten.

Det kanske låter som en hemsk dag, med den där odrägliga giraffen i hälarna hela tiden, men ska jag vara ärlig så var det inte så illa, trots allt. Kanske börjar man uppskatta sällskap mer när man bor själv..