En galen helg
Ja, i sanning en galen helg.
I fredags var det soligt och fint väder så jag cyklade till torsboda och tog en buss hem till Gulle-Kurt (Jennie). Vi knarkade te och såg på Agaton Sax för att hitta rätta känslan för den stundande premiären "Sherlock Holmes och Cantervillefallet" lör den 26:e. Jag säger bara:
"Ja, mr Antonson, det är inspektör Lispington. Jag har.. tyvärr.. råkat häkta mig själv. Beklagligt."
Sedan sussade vi, och följande dag infann vi oss på konsertteatern för ljusrep. Det förflöt väl utan några större katastrofer, och gav oss ont i fötterna. Det visade sig att Emma fyllde år, och vi sjöng högt och vackert för henne :)
Sen gick jag, Gulle-Kurt och syster till Coffee House, där jag, märk väl jag, köpte fika och sallad och allt var det var till oss tre. Vi tog bussen hem igen, och tro det eller ej, det var John Fogerthy som körde. Fast sedan sa han att han hette Robert, och då förstod jag att det måste vara hans kusin: Robert Fogerty.
Ja, de var dödligt lika. Ta en närmare titt på busschaffisen näst gång du tar en 10:a mot Ö-vik.
Jag och Åsa cyklade hem från Torsbpda, och såg fram emot att en härlig tacomiddag skulle stå framdukat, för se det hade Torsten lovat. Dock hittade vi honom och de andra spelandes fotboll när vi anlände.
Nåväl, efter en kollektiv kaotisk matlagarstund kunde vi sätta oss till bords. Och med oss menar jag: Jag, Torsten (även kallad Torsten i lådan), Åsa, Harald, Einar, Frida, Sofia, Emil (även kallad Emil utanför lådan) och Patrik (även kallad SärPatrik, men hey, det låter ju som Pierre!) och Anton (även kallad Blondie).
Torsten i lådan river ost
Emil utanför lådan hackar lök
I fredags var det soligt och fint väder så jag cyklade till torsboda och tog en buss hem till Gulle-Kurt (Jennie). Vi knarkade te och såg på Agaton Sax för att hitta rätta känslan för den stundande premiären "Sherlock Holmes och Cantervillefallet" lör den 26:e. Jag säger bara:
"Ja, mr Antonson, det är inspektör Lispington. Jag har.. tyvärr.. råkat häkta mig själv. Beklagligt."
Sedan sussade vi, och följande dag infann vi oss på konsertteatern för ljusrep. Det förflöt väl utan några större katastrofer, och gav oss ont i fötterna. Det visade sig att Emma fyllde år, och vi sjöng högt och vackert för henne :)
Sen gick jag, Gulle-Kurt och syster till Coffee House, där jag, märk väl jag, köpte fika och sallad och allt var det var till oss tre. Vi tog bussen hem igen, och tro det eller ej, det var John Fogerthy som körde. Fast sedan sa han att han hette Robert, och då förstod jag att det måste vara hans kusin: Robert Fogerty.
Ja, de var dödligt lika. Ta en närmare titt på busschaffisen näst gång du tar en 10:a mot Ö-vik.
Jag och Åsa cyklade hem från Torsbpda, och såg fram emot att en härlig tacomiddag skulle stå framdukat, för se det hade Torsten lovat. Dock hittade vi honom och de andra spelandes fotboll när vi anlände.
Nåväl, efter en kollektiv kaotisk matlagarstund kunde vi sätta oss till bords. Och med oss menar jag: Jag, Torsten (även kallad Torsten i lådan), Åsa, Harald, Einar, Frida, Sofia, Emil (även kallad Emil utanför lådan) och Patrik (även kallad SärPatrik, men hey, det låter ju som Pierre!) och Anton (även kallad Blondie).
Torsten i lådan river ost
Emil utanför lådan hackar lök
Btw jag stjäl alla bilder från böngrodden Frida
Efter middagen anlände också O. Stenvall och någon kom någon med förslaget att vi skulle spela fotboll. Sagt och gjort. Vårt lag var: SÄÄÄRPATRIK BK
Dock utvecklades det sakta men säkert till en aggresiv rugbyvariant. Sedan spelade vi Pricken, där hejarklacken regerade. Ramsorna "SÄÄÄRPATRIK SHALALALALA!" och "TORSTEN I LÅDAN HITTADE EN GODIS! SHALALALALA" blev omåttligt populära.
Sedan skulle vi se på film. Resident Evil på Torstens inrådan. Jag smet efter halva filmen. Sämst. Dock hällde vi upp godis i muggar och delade ut. All kärlek till mugg-godis <3
Sist men definitivt inte minst spelade vi "Så det kan låta". Jag och O. Stenvall var definitivt med i matchen, även om han var lite väl pessimistisk ibland. Satt och drömde om guitar hero och så. Vi vann tyvärr inte, men det var riktigt nära att vi tog Sofia och SärPatrik.
I morse stod fyra muggar godis kvar på köksbordet, och när jag insåg att småkillarna snart skulle vakna och äta upp allting fick jag en snillrik plan! Jag hällde allt godis i en liten tekanna.. eftersom de aldrig dricker te kommer de aldrig att hitta det. Muhahah!
Sedan skulle vi se på film. Resident Evil på Torstens inrådan. Jag smet efter halva filmen. Sämst. Dock hällde vi upp godis i muggar och delade ut. All kärlek till mugg-godis <3
Sist men definitivt inte minst spelade vi "Så det kan låta". Jag och O. Stenvall var definitivt med i matchen, även om han var lite väl pessimistisk ibland. Satt och drömde om guitar hero och så. Vi vann tyvärr inte, men det var riktigt nära att vi tog Sofia och SärPatrik.
I morse stod fyra muggar godis kvar på köksbordet, och när jag insåg att småkillarna snart skulle vakna och äta upp allting fick jag en snillrik plan! Jag hällde allt godis i en liten tekanna.. eftersom de aldrig dricker te kommer de aldrig att hitta det. Muhahah!
Kommentarer
Trackback