I N G O N ,

Ni vet en sån där kväll när man hela dagen har sett fram emot att få gå och lägga sig och läsa Bram Stokers Dracula och man just har kurat ihop sig under täcket och slagit upp boken när någon plötsligt stormar in i rummet. Klockan är 23.30 och det är givetvis min bror Torsten som kommer in med ett glas juice i handen och sliter upp mig ur sängen:

"Kom nu Inga, nu ska vi se på film!" hävdar han och jag fylls av fasa när jag ser hans luriga leende.
"Nej, Torsten, nej! Jag vägrar se på ett till av de där usla Legend of the Seeker-avsnitten! Jag VÄGRAR!" ropar jag förtvivlat men jag vet att jag kommer att förlora. Det är nämligen så att Torsten alltid får det som han vill. Av någon anledning går det inte att säga nej till honom. Det är helt omöjligt. När jag inser att spelet är förlorat ropar jag desperat på min syster: "ÅÅÅÅSA! HJÄLP MIG!" I hopp om att hon på något mirakulöst sätt ska få vår bror att tänka om.

Det är förstås lönlöst, och det hela slutar med att vi alla tre sitter på Torstens säng och tittar på världshistoriens absolut sämsta filmatisering någonsin. Till och med Åsa som inte har läst böckerna stönar plågsamt när det här avsnittet är ännu mycket sämre än det förra, som ändå var det absolut sämsta jag har sett...

Gudarna vet hur någon människa någonsin fick tillstånd att visa något så ohyggligt dåligt.
Må skärseldarna äta min bror Torsten!