Den fasansfulla resan till Häxberget

Jag och min mor var på arekologisk utgrävning i söndags. Vi grävde och skrapade i jorden i det medeltida fästet Styresholm i Torsåker några mil norr om Kramfors. Hittade lite tegel, några järnbitar, lite mer tegel, tänder, tegel och en massa tegel. Dessutom hittade vi kalk och kol. Det var roligt. Vi blev maniska när vi hittade en stenformation :)


Hursomhelst, precis när vi ska fara hem inser jag att man brände en massa människor i Torsåker på 1600-talet. Ja, totalt avrättades ca 300 människor för häxeri i Sverige under häxprocesserna, och mitt minne säger mig plötsligt att nästan en tredjedel av dem brändes i Torsåker. Jag och min mor bestämmer oss då för att det måste finnas ett minnesmärke över denna massavrättning.

Vi börjar leta. Torsåkers kyrka blir utgångspunkten och där finner vi genast en skylt med texten "Häxberget, vandringled". Vi noterar in delen med "vandringsled" och börjar köra. Efter någon kilometer övergår vägen i en stig och en skylt talar om att det är fem kilometer till Häxberget. Vi ignorerar glatt hur lång tid det tar att gå en mil och skuttar i väg in i skogen med endast en nektarin och en halv flaska ramlösa till färdkost. Pastasalladen i bilen bryr vi oss särskilt inte om att ta med. Märk väl att vi vid denna tidpunkt inte hade ätit något på ca fem timmar.

Efter en kilometer är vi svaga och utsvultna, utan möjlighet at kunna ge upp och vända tillbaka till bilen. "Vi kan inte ge upp när vi kommit såhär långt!" "En Kempe ger aldrig upp!" skanderar vi och släpar oss vidare. Efter ytterligare någon kilometer korsar det som vi ännu inte har fattat är en vandringsled, en bilväg och vi försöker ignorera att vi kunde tagit bilen hela vägen istället.

Efter över en timmes vandring fylld av hunger, törst och skavsår når vi äntligen Häxberget. Platsen där 71 ortsbor avrättades för häxeri den första juni 1675. Var femte kvinna i bygden var dömd till döden, liksom fyra pojkar och två män. En stor sten med blodröda inskriptioner vakar över platsen:



"Här brann häxbål 1675
Kvinnor dog, män dömde
Tidens tro drabbar människan"

Någon har satt blommor i en gammal vas som står vid stenens fot, de är nu vissna och döda och min mor plockar en till och lägger intill vasen för att visa sin vördnad.


Sedan ger vi oss av tillbaka mot bilen. Trots att vi denna gång tar bilvägen är det nästan lika långt, och ännu längre när man inte har ätit på sex timmar. Vi går som i ett töcken av hunger, och vid ett tillfälle minns jag att jag ropade: "Mamma, ser du! Ser du de jättestora skatorna därborta?" När vi äntligen skymtar Torsåkers kyrka i fjärran är jag säker på att jag aldrig kommer att glömma hur den ser ut.

Kommentarer
Postat av: la mamma

Ja, det kunde ha blivit ett par dödsoffer till ...

2009-07-11 @ 21:29:12

Lovprisa inlägget här:

Namn:
För dig som älskar sparris

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback