I N G O N ,

Dagen börjar med att jag vaknar (som så många gånger förr). Jag käkar frukost och får för mig att jag borde ta ansvar för mina studier, varför jag börjar plugga lite fysik. (Jag är inte sjuk i huvudet, bara medveten om att jag kommer att missa en hel vecka i juni... för då är det SWEDEN ROCK). Sedan käkar jag lite spaghetti och köttfärssås och gör i ordning fyra gudomliga messmörsmackor (a.k.a. min middag). Sedan blir jag sen. Jättesen. Varför jag slänger mig upp på cykeln och cyklar iväg. Efter halva vägen inser jag att jag glömt mina gudomliga mackor. Jag börjar gråta inombords och inser att detta kommer att sätta djupa spår. (Ja, jag förstår inte varför, men det där med mackorna kändes som den värsta motgången i mitt liv.)

Jag hinner precis med bussen. Kliver av vid Torsboda där jag ska invänta anslutande buss mot Sundsvall, the great city of stone. 12.10 kör bussen förbi mig. Jag säger detta av två anledningar: 1) Bussen ska gå 12.15 2) Bussen körde förbi mig. Sen kom ovädret.

Hällande regn, hagelstorm och bitande vind. Jag gör det enda rätta och ringer upp bussbolaget och klagar (inte på vädret, naturligtvis. Var inte så dum!). De avgudar givetvis mig och skickar snart en stor, fin taxi till min ära.

(På Sundsvalls gator sedan 1927. Inte illa. Undrar hur många kaffepauser han har gjort? Mitt liv i en taxi, kan bli en dokumentär. Den eviga taxichauffören... kan bli en bok.)

12.55 svänger taxi-minibussen in framför Sveateatern där alla givetvis undrar varför i hela världen det kommer en naturelev i taxi (Eftersom: 1) Teatern var bara för samhällselever, och 2) alla andra har för vana att åka buss.)

Teatern, När allt faller samman, var mycket bra. En av de bästa teatrar jag sett, faktiskt. Timrås ES3:or kan verkligen känna sig förbaskat nöjda. Jäkligt skickliga skådespelare. En eloge till dem!


Nu ska jag spela Heroes. THE ELIXIR OF LIFE, I MUST HAVE IT!! (Campaign..)