I N G O N ,

Jag började dagen med att vakna. Äta lite A-fil (må den leva i evighet) i morgonsolen på farstubron. Sedan var det på med skidorna och ut för att prova skaren. Katten följde med. Har ni hört på maken!?* Ja, just när jag ska skejta iväg hör jag ett mesigt pip bakom mig. Och varför inte, katten kunde gå på snön minst lika bra som jag kunde åka skidor.

Så vi begav oss ut över lägdorna. Solade oss i snökristallerna och hälsade på Kål-Kalle (nu får ni inte tro att Kål-Kalle är en människa av kött och blod, nej han är en vålnad faktiskt.)

Sen var vi tvungna att återvända hem, springa runt barfota (ja katten är förstås alltid barfota) i de gula gräsliknande resterna som numera simmar runt i smältleran. Jag var till och med tvungen att lägga mig ner och suga i mig av solen (och leran också för den delen, men det var inte självvalt) i tio minuter, cirkus.

Nu har min löjliga familj kommit hem från Aten och tillsammans har vi skrattat åt Polens regering som dog i en flygkrasch allihop.

Nej, allvarligt. Det är ju jättehemskt. Men vem sätter egentligen ett helt lands regering på ett gammalt rysktillverkat plan? (Inget ont om rysktillverkade plan, mina vänner, bara ren och skär kuriosa!)




* Jag använder såna här uttryck för att ge intryck av en viss mognad. Det är statistiskt bevisat att få individer under 50 använder uttryck som "har ni sett på maken".