I N G O N ,

Och så lyckades jag ju flytta hit mitt i ett kungajippo. Hans Majestät Konungen (det är fascinerande att de faktiskt säger så varje gång han nämns eller tilltalas) själv envisades med att åka häst och vagn genom staden för att hälsa mig välkommen. Gatorna svämmade över av barnsligt förtjusta och stolta Örebroare, viftande som galningar med blågula flaggor. Jag måste erkänna att jag rycktes med i förtjusningen när kungen faktiskt åkte förbi mig på tre meters håll, i en 150 år gammal och glänsande tjusig droska.

Och det var också lite kul när afghanen bredvid mig trodde att stallmästaren som höll tal innan Hans Majestät, i själva verket var kungen!  Men när historien om hur Jean Baptist Bernadotte valdes till Sveriges kung i Örebro för 200 år sedan, drogs för femte gången var det inte kul längre. De präktiga talen avlöste varandra:

"Örebro har kämpat för samhället! För 200 år sen befann sig Sverige en period av krig och otrygghet, men i Örebro skulle vändningen komma, och vi fick skåda evig fred, trygghet och begynnande demokrati... blabla"

 ...och kunde folk inte bara sluta tjata om att Daniel Westling är född i Örebro!!?

Till råga på allt varvades det hela med opera. Inget ont om opera; det hade visste varit jättetrevligt med ett inslag av opera. Ni vet, annorlunda, mångkulturellt och så. Men bara opera? Och självklart så var jag ju instängd i folkmassan och kunde inte undkomma varken talen, operan eller Daniel Westling och hans glänsande frisyr. Min enda tröst var att IKEA hade slagit upp ett tält med kaffe och kanelbulle för 5 kr!

Sen gick jag och tröstade mig med att Michael Wiehe spelade på vänsterextremisternas anti kungen-fest.