I N G O N ,

Jag och Dio lagar nyårsmat!

Underligt. Att vara hemma igen, menar jag. Allt verkar vara precis som det var när jag for. Som om lyan slumrat i väntan på att jag ska återvända och andas liv i den igen. Bara den blygsamma högen med post på dörrmattan vittnar om att det har gått någon som helst tid. Och värmedynan som hyresvärden lämnat på skohyllan tillsammans med en liten lapp "den kan vara bra att ha när en ska gå till sängs" - förstås.

Så förunderligt det är att resa, ändå. Man kliver på ett frustande tåg och förlorar sig i en god bok i några timmar, bara för att sedan kliva av någon helt annanstans.

Nåväl, precis som Don Camillo har sin lilla värld, så har jag min.

Rockklassiker, känn er förintade av Radio gulds rockkväll.

 

Juldinon GÅR BÄRSÄRK.

 

Julen i år: tema overkill

 

Haha, hittade en lustig liten detalj på resultatlistorna från Tynderöcupen.

... och så var det tanten som tog fram reflexen i rulltrappan.

"Inga, har du sett startfältet till imorrn?"

frågade någon och jag hade väl aldrig kunnat tänka mig att Daniel Rickardsson skulle ladda upp inför Tour de Ski med att åka Tynderöcupen i Söråker, eller för den delen att han skulle få sällskap av bland andra Robin Bryntesson, Jörgen Brink och Britta Norgren. Tomte-Benny såg i alla fall till att landslagsstjärnorna sent kommer att glömma prisutdelningen ("...och vann gjorde en tomtenisse som heter Daniel Richardsson!" "Du kommer aldrig undan tomten!")


Och själv hade jag nästan glömt bort hur fantastiskt härligt det är att åka spark.

Hemma i Norrland igen över jul. Temperaturen ligger kring -30 och mina småbröder skulle gå ut.

- Einar, jag ska två jackor!
- Du är ju dum i huvudet.
- Och så ska jag ha två par byxor också! Ta två jackor du också, Einar! Fan jag har tre par strumpor! Hah! Nu kan vi inte frysa nånstans!

Harald gör en paus och tittar irriterat på Einar som inte verkar bry sig nämvärt om hans pladder, och utbrister sedan:

- Öh Einar! Jag ska ha TVÅ par skor!

Tio minuter till midnatt, jag tar igen mig med några kex med ost innan det sista pysselrycket.


Måste vara personligt rekord i pyssel, detta!

Just ja, min hyresvärd* kom förbi häromdagen med en julklapp.

"Det behövs ju alltid", sa han och räckte över en kasse. Jag blev jätterörd och tackade överväldigat och när jag sen såg ner och upptäckte vad det var jag hade fått så var det svårt att hålla masken. En kasse med toapapper.

Vem i hela vida världen ger bort toapapper i julklapp? Det kan bara vara min hyresvärd.

När han hade gått hittade jag dessutom ett handgjort kort som smälte mitt hjärta. Och han har ju rätt - toapapper behövs alltid.

*70-årig mångsysslare från Finland, helt klart en karaktär

Hej.

Jag har övertrasserat mitt konto.

Hejdå.

Fick just ett mail om ett väldigt lockande volontärjobb på Sicilien nästa sommar..

Undra om grannarna blir upprörda om jag tar fram flöjten och spelar Sankta Lucia imorrn vid sjusnåret?




Arg man blir förresten, när man börjar läsa italienska och inser att man varit förd bakom ljuset så länge. Jag menar, när man upptäcker att Sul mare Luccica som man sjöng på Lucia i högstadiet, egentligen bara handlar om en jävla båt. En BÅT liksom!?

Var en sväng på skolan för att jobba (liksom passa på att käka middag i form av några landstingsbetalda ostmackor) kvällen till ära. Vid sisådär 21-snåret gick larmet varför vi kände oss trängda att improvisera med en massa knappar tills det slutade.

"Annullera, låter inte det precis som ett ord vi behöver!?" sa jag, men det hindrade inte en säkerhetskille i form av George Clooney från att dyka upp en halvtimme senare.

Tog mig en långpromenad med Anders Aukland* förut. Jag hittade Hjälmaren och ett vackert skidspår. Varför har jag inte mina skidor här!? Det är ju till och med någon som har dragit spår genom stadsparken. Hur fint är inte det, liksom? Att åka runt, runt i stadspakren på skidor? 

Nu njuter jag av världscupen i Davos och glädjer mig åt lillebror som åkte BRA i Åsarna idag!
 




*aka Åsa Kempe

Seriöst, jag har köpt gult, glittrande strössel.

Taklampan i hallen har fått storhetsvansinne och tänder sig närhelst den har lust. Det går inte längre att kontrollera den med lampknappen, och hittills har den bland annat roat sig med att väcka folk genom att helt plötsligt tända sig mitt i natten.

Det snöar så vackert ute och jag är alldeles upprymd av allt som är fantastiskt! Allt från konsten att hålla sig varm på busshållsplatsen och berättarkvällen med fika tillsammans med fina gänget Kinna, Tobbe och Svante till musiken, sagorna och Norrland med sina vildmarksmyrar och dess älgar.

Jag kilar upp på vinden och plockar ner Jorkas lilla julgran, en sån där härlig julgran och bara sitter och känner in alla känslor, såna där härliga känslor och tittar ut på snön som faller, sån där härlig snö som bara singlar genom kvällen och gnistrar i skenet från gatlytktorna, såna där härliga gatlyktor ackompanjerade av advenstljusstakar, såna där härliga adventsljusstakar som man har på jul, en sån där härlig jul...

Jag har en kräfta. En sån där härlig kräfta.