I N G O N ,

Efter att ST ärat Inception med 5 av 5 möjliga och en lyrisk recension, bokade jag in en dejt med den själv. Länge sen jag var på bio och det kan jag behöva, tänkte jag och såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Femma? Nej, men klart en fyra. Två och en halv timme fascinerande film som jag efteråt bestämt hävdar var bra - och jag blev inte berörd en enda gång. Hur är det möjligt? Kände inte mitt hjärta tvista en endaste millimeter trots olycklig kärlek och hopplösa situationer, och oroade mig inte heller en enda gång för någon av karaktärerna. Filmen var helt enkelt för smart för att vara sentimental; man var för upptagen att imponeras av finessen för att hinna beröras av såväl hjärtesorg som tragedi - frågan är om den vinner eller förlorar på det? - för Inception är en väldigt smart, genomtänkt och svindlande film. 

Något som dock drar ner helhetskänslan är det orealistiska porträttet av Ariadne. En jäntunge utan några som helst brister eller skavanker. En tonårstjej helt utan tvivel på sig själv och som gärna står upp mot överheten och vet bättre än vilken vuxen man som helst.

Men Inception är en fascinerande och sevärd film.