Våra nya grannar
En skatunge skriker när solen går i moln. Vinden får det blågröna gräset att bölja, som vore det ett hav med tusentals vilda vågor. Ingen har slagit lägdan i år, och jag bestämmer mig för att utforska gräsdjungeln. När jag går närmare tornar stråna upp sig högre än någonsin. Vinden blåser upp och sliter i mitt hår och mina kläder och jag sträcker ut armarna när jag kastar mig framåt.
Inuti är allt stilla. Grässtråna bildar långsamt vajande väggar och oändliga korridorer korsar varandra i ett myller. En storspov vandrar sävligt tvärsigenom gången jag följer och jag håller andan tills den har passerat.
Igår gick jag runt inuti lägdan i timtal och bara tittade på gräsväggarna och andades den välgörande ensamheten. Men nu har våra nya grannar flyttat in.
Inuti är allt stilla. Grässtråna bildar långsamt vajande väggar och oändliga korridorer korsar varandra i ett myller. En storspov vandrar sävligt tvärsigenom gången jag följer och jag håller andan tills den har passerat.
Igår gick jag runt inuti lägdan i timtal och bara tittade på gräsväggarna och andades den välgörande ensamheten. Men nu har våra nya grannar flyttat in.
Kommentarer
Trackback