Hund
”Jaså, ni har vågat er hit igen, Hund.”
”Man måste ju se till att komma hemifrån.”
”Hrrm.”
”Det blir alltför lätt så att man inte ser något annat än insidan av sina väggar.”
”Ni menar väggar, Hund. Insidan av dem ser man inte så ofta, inte sant?”
”Och här kommer och går folk som vanligt?”
”Ingenting tycks stoppa dem. Här, ta och drick lite.”
”Nej tack, jag har fått nog.”
”Nog? Ni kom just.”
”Nåväl. Men det här kaffet gör mig illa till mods.”
”Tänk inte på det, Hund. Drick upp så ska jag berätta något för dig.”
Klunk klunk klunk
”Amelia sitter där borta.”
”Omöjligt. Jag tänker inte titta.”
”Ni sa ju själv att kaffet gör er illa till mods. Se, hon sitter där borta. Mittemot den vithårige herrn.”
”Bevare mig väl, hon är ju död. Allt det här handlar om kaffet, eller hur? Det är kaffet, det är det förbenade kaffet! Jag sa ju att jag hade fått nog. Varför hade ni mig att dricka det i alla fall?”
”Varför dödade ni Amelia?”
”Varför jobbar ni här?”
”Men Hund, en motfråga kan inte besvara en motfråga.”
”Det ante mig.”
Bra text! Man anar ett sammanhang, precis lagom mycket får man veta.