Nästa station döden
Var på bokmässan i Göteborg i helgen. Träffade Björn Hellberg en stund, konstaterade att han satt där och såg extremt sympatisk ut, köpte några böcker av Paulo Coelho, samt gjorde mitt bästa för att undvika Agneta Sjödin (då en tant om och om igen kom fram till oss babblandes: kom och se på Agneta Sjödin! Agneta Sjödin sitter där borta! Gå och lyssna på Agneta Sjödin! Missa inte Agneta Sjödin! Typ dö, Agneta Sjödin, dö.)
På tåget hem ropade en röst plötsligt ur högtalarna:
Nästa station döden. Döden nästa.
Som tur var hörde jag visst fel.
Hemma hos Elsa.
hattmor
Tänk så fel det kan bli när man ser en likadan hatt som ens farmor har...
framtidsstrumpor
"Vilka spännande strumpor du har, Jennie. Men titta på mina, det är typ siffror på dem. De ser ut som framtidsstrumpor."
What? Framtidsstrumpor liksom?
Mr Holmes, ni har inga byxor på er
Sedan hade vi även en idé om hur pjäsen skulle bli om Sherlock inte hade några byxor på sig. Första idén var att Tomas helt enkelt glömmer ta på sig byxorna innan han ska in på första scenen, och vi andra helt enkelt är tvungna att spela på det. Och tänka Hmm, han har inga byxor på sig eller Eh, varför har han inga byxor? Vet du? och utbyta förvirrade och besvärade blickar med varandra.
"Ehm. Mr Holmes, ni har inga byxor på er." *Holmes tittar ner, konstaterar att så är fallet, och säger:
"Det stämmer."
"Jo, alltså.."
"Min käre polismästare, jag har en mening med detta. Givetvis måste jag undersöka huruvida det är möjligt att mördaren själv, faktiskt, inte hade några byxor på sig."
Andra tanken var att han helt enkelt inte hade några byxor på sig, och vi andra spelade helt som vanligt, utan något som helst lyft ögonbryn eller liknande. Hahaha, hyfsat fult. Kärlek <3
G'natt
P.S. Skorpor är inte alls lika goda med smör som med Bregott... D.S
Ond kemilärare
"Nästa gång ska jag ta med mig mina kastknivar. Och hädanefter skall en elev dö varje gång jag tappar tråden!" Varpå han skrattade ett ondskefullt skratt.
Hilfe.
ALLAHHALS!
HAHAHAAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA.
Allahhals, liksom.
HAHAHAh
NV "sjuka samtalsämnen" 1 sitter i matsalen.
Anton säger: "Hörni.. tror ni det finns något språk med ord som har två h i rad?"
Jag svarar: "Javisst, det gör det säkert. Jättemånga."
Patrik tillägger: "Ja, vad pratar de i Estland?"
Inga: "Estländska?"
Anton: "Ja där! Där har de mycket h. Mycket ch. Achhachlichqrchh. Liksom. Achcch."
"Allahhals." säger Henrik plötsligt, efter att ha suttit tyst för sig själv en lång stund. "Allahhals. Då blir det två h:n."
Jag höll helt allvarligt på att kvävas av skratt. Allahhals? What the fuck, liksom. Av alla ord i hea världen så kommer han att tänka på Allahhals. HAHa. Hjälp, vad rör sig egentligen i skallen på honom? Hahah.
Haha.,
Allahhals.
Oh, what an ill-fated toast
Dear readers, today is a big day. And it's a big day since I am publicating a soon-to-be famous song about a poor little toast boy. Here it is, my friends, enjoy!
Oh, what an ill-fated toast
Once upon a time there was a lovely toast boy
He had a wonderful life, full of joy
One day when he was taking a walk
He on the ground found a glittering fork
He picked it up and threw it away for fun
What he didn't know was farther walked a bun
The fork hit the bun right in the chest
Now that bun is laid to rest
Chorus
Oh, what an ill-fated toast
He didn't know he was doing wrong
Throwing forks just seemed like something fun
Now he's lost his spirit and spark
The killing-buns-guilt had grown in his heart
Oh, what an ill-fated toast
The toast retired into its shell
He was feeling anything but well
He had killed an innocent bun
Oh, his heart was broken, he so wished it undone
As years past by, the toast went to bits
Soon there were no more clothes that fit
At last the toast passed away
Even in dead he was filled up with guilt where he laid
Chorus
Chorus
OoooohhoOOoHh (wailing) what an ill-fated toOooOooOOoAast (wailing)
Inga Kempe
Visdomsord
"Men asså, man åldras ju inte i rymden.. Ibland.. Om man åker fort.."
Hörde fel
"Anneli körde in i vår bod igår." säger jag till Matilda apropå halkan.
"Va! Har er mormor kört ned i en pool?" utbrister Patrik storögt.
Prins Ber till och zebran
Kära värld,
Ni vet när man slutar skolan tidigt på en fredag, och verkligen känner ett behov av att gå hem till Henrik och fika? Så gjorde vi igår. Henrik lurade oss på bullarna men bjöd istället på saft och blåbärskakor. Härligt. Alla utom Sebastian satt och pratade, och plötsligt inser vi att han har rest sig upp och skrivit: Mengele älskar alla barnen med kylskåpspoesi på Henriks kylskåp (var annars?).
Sen gick vi ned i källaren och spelade Guitar Hero. Det var kul. Tyckte alla utom Matilda, som tyckte det var besinninglöst kul.
Efter detta begav vi oss alla till köket igen där någon lite diskret hade ändrat Mengele älskar alla barnen till Sebastian G älskar Bamse, och satt dit en fin bild på björnen. Vi plockade fram pictonairy och det blev en spännande match. Särskilt spännande blev det när Patrik och Henrik skulle rita mot varandra:
Zebra Patrik-Picasso version 
Zebra Henrik-Da Vinci-version
Ja, är de inte födda konstnärer, så säg? Vi såg det på en gång och bara skrek: ZEEEBRA!!
Något annat som är värt att nämnas är när jag och Matilda skulle rita "Prins Bertil". Jag skulle försöka få Patrik att förstå, så jag gjorde en rebus. "Prins" tog han på en gång. Sedan ritade jag en kille som höll på att be. "Ber" kom han fram till. Sedan ritade jag en person som gav bort en present till någon. Han fick klart för sig att det var "till". Då trodde jag att han skulle ta det. Men icke. "PRINS BER TILL! PRINS BER TILL!"
Sedan for vi hem helt enkelt.
Min mattelärare önskar se mig död
- Ja..?
- Jaa, det finns det väl ingenting att göra åt.
Sen gick han.