Löken
Vattengympans förbannelse
Men då hade jag förstås inte räknat med vattengympan i den andra delen av bassängen. Eller med den gräsliga Linda Bengtzing-Abba-mixen som spelades på högsta volym. Antar att jag inte hade räknat med ledarens gälla röst heller. Men det är väl sånt som händer..
Självporträttens fantastiska födelse
Jag hade precis kommit innanför dörren och hälsat på mig själv i hallspegeln när jag fick syn på mitt ritblock som låg på skohyllan. Jag såg från det till spegeln och insåg att jag från och med nu var tvungen att göra ett självporträtt om dagen. Utan att titta. Bara ett enda snabbt, hafsigt självporträtt varje dag när jag kommer hem. Med max fem "titt" på pappret.
Och det som är ännu mer fantastiskt med idén är att jag ska tvinga varje människa som kommer och hälsar på mig att göra ett eget självporträtt innan de får komma in.
Självporträtt I
Hysteriskt
(Min syster blandar ihop Hayao Miyazaki med huvudstaden i Elfenbenskusten)
Vi är helt normala
Havet
"The trees are in their autumn beauty,
the woodland paths are dry,
under the October twilight the water
mirrors a still sky;
Upon the brimming water among the stones
Are nine-and-fifty Swans."
Engagera mig!
Och sen, vad är det egentligen med Sverige och allt som är tråkigt? Lagom går till överdrift i vårt avlånga land: tråkig fotboll och tråkig politik. Och så undrar man varför ungdomar röstar radikalt, men det är väl självklart att om man är ung och har visioner, så vill man skapa förändring. Och vad gör man då när Reinfeldt och Sahlin är ungefär lika engagerande som ett äggskal?
Jag är led på politikens intetsägande ansikten som ägnar all energi åt att förvränga ord och säga saker som passar sig, folk som framhåller vad andra gör fel istället för vad de själva gör rätt och folk som anpassar politiken efter väljarna istället för tvärtom.
Nån sa att Sverige vill ha en lugn och trygg (läs slätstruken och oengagerande) person som Fredrik Reinfeldt, men det är precis vad jag inte vill ha. Ge mig istället någon som brinner för det de gör och visar det. Ge mig någon som vågar korsa gränser, väcka känslor och tänka nytt, någon med en själ! Någon som är en människa.
En sensommarnattsdröm
Det är lögn att säga att jag inte var rädd. Jag var rädd en tre, fyra gånger, för Krångeskogen är trollik redan på dagen. Nu tjöt räven i natten och överallt låg fallna träd liksom efter en storm, och någon hade begravt sina vassa tänder i en tall och tagit en stor tugga. Medan jag drog cykeln uppför backen försökte jag att inte tänka på att träden som fallit över stigen gjorde det omöjligt för mig att närhelst det kunde behövas kasta mig upp på sadeln och cykla ner igen. Att det inte fanns någon återvändo.
Det var en ljum sensommarnatt och inte sådär becksvart att man inte ser handen framför sig, utan precis så skumt att det är svårt att urskilja skuggor från vanligt mörker. Nattbrisen fick träden att prassla och lysande ögon följde mitt bankande hjärta. Nattvärlden var fantastisk och overklig i sina dova färger, och bara den skramlande tuggummiburken i väskan och det avlägsna bruset från E4:an hindrade mig från att helt förlora mig i den.
Där det var som allra mörkast sprängde jag fram i skräckblandad förtjusning. Rispande grenar och flämtande andetag, för att plötsligt tvärbromsa och andäktigt rulla igenom en glänta badande i månljus, för att inte störa de älvor som måste dansa där. Myrarna skrämde mig också, för där kunde man se långt in bland tallarna och där var det enklast att upptäcka odjursbestar. Där hoade ugglorna som starkast och storviltet som stundom lösgjorde sig från skuggorna fick mitt hjärta att slå skräckslag.
När jag äntligen skymtade grus övergå i asfalt där nere vid bergets fot kände jag lättnad. Jag rullade så blint mot räddningen att jag inte upptäckte vägbommen förrän alldeles för sent när man färdas på en cykel nästan helt utan bromsar. Men när cykelhjulen slutat snurra var lättnaden borta och jag såg misstänksamt på asfalten. Vände mig om och längtade tillbaka in i nattskogens magi och dova färger. Skulle just låta mig uppslukas av den på nytt när en lastbil med bländande helljus kom dundrande genom natten, och när vinddraget hade lagt sig och mina ögon började uppfatta konturer igen hade skogen bakom mig slutit sig och stigen var borta.
Det var paddornas timma. De korsade kväkande vägen medan katterna iakttog i skuggorna, och det var inte förrän husen kom tätare och gatlyktorna konkurrerade ut månen, inte förrän de överkörda paddorna blev fler än de levande, som jag verkligen förstod att det var över.
Örebro ur en smyfotografisk vinkel
Céline
Minns ni den orangea munnen?
Åsa dampade förut. Och så var Den Orangea Munnen uppfunnen.
LYSSNA TILL DEN ORANGEA MUNNEN!!
Den Orangea Munnens ord är heliga. Följ Den Orangea Munnen.Ty dess ord är heliga och förevigt sanna.
Amen
Fint va? Ja.. jag hittar den orangea munnen lite då och då. Under soffor och sånt.. eller så hittar katterna den. Den är verkligen en.... trevlig.. mun.
Biblioteket
Sen är det väl inte på något vis OKEJ att vi bara har två partier att rösta på? NEJ!!
Messmörets oändliga användningsområden
Igår lagade jag ugnspannkaka - fyra måltider i en smäll och nu har jag frysen full! Tog med mig en bit till lunch idag och när jag upptäckte att jag glömt sylten blev jag synnerligt besviken. Men bara en väldigt kort stund. Sen fick jag nämligen syn på skolans messmör!
Det var jättegott :)
Drömmen
(Vid upprepade tillfällen kunde jag dessutom se ner i halsen på mig själv och se den ligga där.)
Judar?
TV-guide.nu förvirrar mig.
Nyckel
Tack vare mor och far - tror visst posten var med på ett hörn också - så sitter jag här och dricker sundsvallste, härligt trött efter två gratispass på njoy gym, som hade öppet hus i afton. Den mesta återstående energin i min unga kropp går åt till att inte riktigt ännu kasta mig över fantastiska Royal Assassin av Robin Hobb.
Idag är det tisdag, igår var det måndag. Tecknade kroki för första gången och sällan har jag förlorat mig så i en uppgift! På grund av tekniskt trubbel, ägnades dagen åt en klassutflykt á la lågstadiet till Karlslunds Herrgård, där questen var att teckna hästar, hus eller träd och allt där emellan.
Tror jag fick en nyckel idag!
And look who I met yesterday.
(Don't tell mummy I brought him home..)
Konst
Lögnen om vänsökaren
Jäkla luriga, falska vänsökare! Jag har pratat med Patrik om det här. Det vill säga, vi har haft ett allvarligt samtal om det, och han lovar dyrt och heligt att han inte har använt vänsökaren. Dessutom passade han på att svära en ed att aldrig någonsin befatta sig med den. Och jag överväger allvarligt att göra samma sak om den inte slutar ljuga.
Trolldalen
Tord* och jag (och Alvar)
Men seriöst, en namngenerator; det här är ju fantastiskt!
*Fornnordiskt mansnamn, sammandragning av Torfrid som är sammansatt av Tor och ett ord för fred eller beskydd. Synonymt med sexig norrman i skidspåret.