Världens bästa rubrik

Häromdagen gick jag in på biblioteket och läste Sundsvalls Tidning för att känna mig lite som hemma, och vad skådar mitt öga om inte denna underbara rubrik? Jag kan se framför mig hur vidundret kliver runt i länet och slukar allt som kommer i dess väg!





Skola

Och nu har skolan dragit igång, och jag känner på mig att jag har minst ett härligt år framför mig!

Flugan som återuppstod

Okej, jag erkänner: jag hittade en död fluga på golvet i min lägenhet och, ja, jag orkade helt enkelt inte ta reda på den, utan skyfflade in den under byrån med foten.

Det låter kanske inte som hela världen. Men det är bara det att nu är det en fluga som håller på och surrar runt här igen, och jag kan bara inte sluta tänka på att.. ja, att det skulle vara samma fluga...

Smarta saker som Örebroare har sagt I

"Jag gillar inte Amnesty och sånt där.." Man, 50+ (får medhåll av sin fru)

Kungen och jag

Och så lyckades jag ju flytta hit mitt i ett kungajippo. Hans Majestät Konungen (det är fascinerande att de faktiskt säger så varje gång han nämns eller tilltalas) själv envisades med att åka häst och vagn genom staden för att hälsa mig välkommen. Gatorna svämmade över av barnsligt förtjusta och stolta Örebroare, viftande som galningar med blågula flaggor. Jag måste erkänna att jag rycktes med i förtjusningen när kungen faktiskt åkte förbi mig på tre meters håll, i en 150 år gammal och glänsande tjusig droska.

Och det var också lite kul när afghanen bredvid mig trodde att stallmästaren som höll tal innan Hans Majestät, i själva verket var kungen!  Men när historien om hur Jean Baptist Bernadotte valdes till Sveriges kung i Örebro för 200 år sedan, drogs för femte gången var det inte kul längre. De präktiga talen avlöste varandra:

"Örebro har kämpat för samhället! För 200 år sen befann sig Sverige en period av krig och otrygghet, men i Örebro skulle vändningen komma, och vi fick skåda evig fred, trygghet och begynnande demokrati... blabla"

 ...och kunde folk inte bara sluta tjata om att Daniel Westling är född i Örebro!!?

Till råga på allt varvades det hela med opera. Inget ont om opera; det hade visste varit jättetrevligt med ett inslag av opera. Ni vet, annorlunda, mångkulturellt och så. Men bara opera? Och självklart så var jag ju instängd i folkmassan och kunde inte undkomma varken talen, operan eller Daniel Westling och hans glänsande frisyr. Min enda tröst var att IKEA hade slagit upp ett tält med kaffe och kanelbulle för 5 kr!



Sen gick jag och tröstade mig med att Michael Wiehe spelade på vänsterextremisternas anti kungen-fest.


Förskärare

Det hände just när vi hade kånkat upp alla IKEA-kassar och matvaror uppför de fyra trapporna. Vi var utpumpade, slutkörda. Far ville ha en persika. Det var mögel på persikan.

"Har du någon kniv, då?" frågan han och ämnade skära bort den mögliga biten.
"Kniv? Öh.. ja!" Jag började rota i IKEA-kassarna och fann mitt bestick-set och höll fram det.
"Nej, alltså en förskärare"

Därpå följde den alltför vanliga situationen när jag stirrar misstroende på min far, medan han i sin tur stirrar överdrivet oförstående på mig som om ordet han just yttrade är hur vanligt som helst, och han verkligen inte kan förstå att jag inte vet vad han pratar om. Men ja. På något språk heter vanliga knivar tydligen förskärare.




En förskärare


För övrigt

... är det kanske dags att byta design på den här webbrelaterade platsen snart.

Vansinnesplattan

Alltså, vansinnesplattan. Min enda och därtill enorma platta har sannerligen ett hett temperament. Det tar cirka en halvminut att koka upp en kopp tevatten, och sen blir den aldrig sval igen. Det är liksom ingen mening att koka upp något och sen tro att man kan sänka värmen och låta det sjuda. Nej, ska det vara varmt, då ska det jävlar vara varmt! tycker vansinnesplattan. Sen att medeltemperaturen i köket (dvs typ hela lägenheten) höjs med en fem grader i en timme efter att man använt spisen är också en detalj.


Den kanske ser harmlös ut, men det gör en ulv i fårakläder också...


Lycka

Ikväll har jag köpt lycka. För 50 kr blev jag lycklig. Eller inte lycklig egentligen. Hemligheten i deras ögon är ingen feel good-film. Men så fantastisk. Och känslan när jag gick ut från biografen, det är lite den som gör livet värt att leva, och som får mig att förstå att jag måste göra film.

Jag har en känsla av att jag och Bio Roxy kommer att bli kära vänner.

Bio Roxy

Nu ska vi se vad Örebros alternativfilms biograf har att erbjuda!

Där jag numera dväljs

Jag och min lägenhet i Örebro är redan goda vänner. Hade varit lite småjobbigt om den inte hade släppt in mig, eller försökt kasta ut mig.. är det nåt sånt som händer i Poltergeist?




Stig på och ta en öl, såsom mamma så fint uttryckte det. Men det som är viktigast (brieosten) borde trots allt komma först!



Hallspegel.






Kapet självt.
Där går man på IKEA från gryning till skymning, och när vi tillslut når Ta-själv-lagret, så är bordet naturligtvis slut. Och har så varit i evinnerliga tider. Varför vi tjatar till oss visningsexet för en spottstyver av 500 riksdaler - inte illa för ett bord och fyra stolar! Och tänk vad många som suttit vid detta bord och drömt om framtiden (medan deras äckliga små barn roade sig med att hacka i det.. dö barn, dö!)



Skåpet.



Hyllan. Det är knappt man tror det är sant, men nästa gäst blir serverad te i en orange kanna.



En sak med att flytta hemifrån är att man märker hur löjligt lite böcker man har. Men med tanke på att jag har en bror som heter Boke har jag liksom aldrig behövt skaffa några egna.




Gardinerna behövde piffas upp.



Och Orkestern spelar vidare



Notera världens bästa get.












Den här har jag satt upp ovanför sägen. Så varje morgon när jag vaknar ställs jag inför frågan:
Für was lebst du?




Kök! En fungerande platta, miniugn och en mörklila grythandskar som bodde här i huset innan mig.



Holländsk sport

Ibland brukar jag fråga mig själv varför google väljer att visa holländsk sport på min startsida.
Vad brukar du fråga dig själv?




Särskrivning

"Varm blodig häst säljes"

Ja, man kan hitta mycket roligt på blocket..

Nya vänner

Medan ni har legat och latat er har jag skaffat nya vänner.





I natt

Storvilt!

Inception



Efter att ST ärat Inception med 5 av 5 möjliga och en lyrisk recension, bokade jag in en dejt med den själv. Länge sen jag var på bio och det kan jag behöva, tänkte jag och såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Femma? Nej, men klart en fyra. Två och en halv timme fascinerande film som jag efteråt bestämt hävdar var bra - och jag blev inte berörd en enda gång. Hur är det möjligt? Kände inte mitt hjärta tvista en endaste millimeter trots olycklig kärlek och hopplösa situationer, och oroade mig inte heller en enda gång för någon av karaktärerna. Filmen var helt enkelt för smart för att vara sentimental; man var för upptagen att imponeras av finessen för att hinna beröras av såväl hjärtesorg som tragedi - frågan är om den vinner eller förlorar på det? - för Inception är en väldigt smart, genomtänkt och svindlande film. 

Något som dock drar ner helhetskänslan är det orealistiska porträttet av Ariadne. En jäntunge utan några som helst brister eller skavanker. En tonårstjej helt utan tvivel på sig själv och som gärna står upp mot överheten och vet bättre än vilken vuxen man som helst.

Men Inception är en fascinerande och sevärd film.

Oh yes

Oh yes! Vansinnescykling i de Söråkerska skogarna, nerför branta backar, över stock och sten och genom ogenomträngliga snår! Vilken kick!

Stare at the moon

"Drink your martinis and stare at the moon, don't mind me, I'll continue to croon
And don't mind me if I get a bit lewd, I'm your late night evening prostitute"



Blood Thirst lunkar i hagen och jag är lugn. Tonerna från det ostämda pianot letar sig upp genom golvet på ett hemtrevligt sätt och det finns egentligen ingenting alls jag måste göra.

Jag tjänar 105 kronor/timmen, och Torsten 130. Men sen är han ju man också. En av de där svällande, bara överkropparna som glänser ackompanjerade av de riktigt tunga verktygen. Jag, jag är bara hon som tvättar tallplantor. Men det är en plats i världen det också.




Som jag har väntat

Äntligen. Som jag har väntat.

Nu blommar flädern!

Varför

Hörni, det är något som har gnagt och gnagt i mitt sinne ett tag nu. För det slog mig helt plötsligt för några dagar sedan: Varför är allt som är lång borta så litet?

- För att allt ska få plats, föreslog Harald.

Men är det verkligen så enkelt?

Tidigare inlägg Nyare inlägg