Längtan efter ben

Efter att ha tillbringat en helg med mina civilingejör-to be-vänner har jag en känslan av att jag aldrig egentligen kommer att bli något. Jag menar, jag lär aldrig kunna räcka fram handen och säga t ex: "Hej hej, Inga var namnet, osteolog".

Åh. Nu hade jag tänkt skriva att det inte gör så mycket att jag aldrig kommer att bli något, men nu känns det lite synd bara för att jag kom på ett så bra exempel - för vem vill inte vara osteolog, liksom? Benvetare. Hur coolt är det inte att vara expert på ben?

Äsch då. Här har man planerat en bredbar* utläggning om mitt framtida konstnärsliv som författare och filmskapare, dramatiker och evig kringvandrare, bara för att inse att jag egentligen vill bli expert på ben..?

Nå, ingenting säger väl att det inte är kompatibelt!

*Bredbar? Leverpastej?


Dansant

Har nästan hämtat mig från kvällens danspass som nästan tog kål på mig. Antingen är min forna kondition på landsflykt eller så är det något fel på mig, för uppvärmningen fick mig att hosta blod*. Får mig att plötsligt känna mig liiite närmare alla de som dog i lungsot på 1800-talet.





*Typ.

Cornelis

Har varit på förhandsvisningen av Cornelis och känner mig inspirerad, sorgsen, destruktiv och lycklig på samma gång. Som upprymd.


Tillfälligt avbrott

Försökte just skicka sms med min bankdosa


Dans är gud

Jag blir minst lika hungrig på livet av att dansa som Robin blev av Scott Pilgrim-flimen. Tänk om jag var rik och kunde sluta söka jobb och bara lära mig dansa istället.

Tänk att gå en dansskola.

Dans.

Surrealism

Igår berättade min lillebror att varje år på hans födelsedag brukar han vakna en timme innan vi andra kommer och sjunger för honom, och då sätter han sig alltid och tittar på filmen Rosa pantern.

Seriöst, det är så himla surrealistiskt!

Den frusna myren

Jag och min syster befann oss i en dikt häromdagen. Det höga gräset vajade omkring oss och vinden fick det att gå i vågor. Myren bredde böljande ut sig åt alla håll så långt ögat kunde nå och vinden bet och slet i våra kläder. Där stod vi mitt i stormen, mitt i havet.

"Eftersom vi inte har någon kamera får vi nog helt enkelt bevara det här inom oss, Anders" sa jag och ville aldrig gå därifrån.

Jag vill varna för kommunisterna

"Jag åker nog inte hem på lovet", ja, så sa jag, och nu har jag snart varit här en vecka. Men ni vet, gratis mat och spa - det är liksom bekvämt att stanna. Det är trevlig stämning här också, ni vet livligt och kaotiskt visserligen, men mysigt också. Igår gick vi och handlade alla barnen och höll varandra i handen när vi gick över gatan. Och när jag berättade för mor hur jag har förälskat mig i Tomas Tranströmer trollade hon fram en antologi och en haikubok och gav till mig. Min mamma är gud.

Annars har jag återupptäckt Emil Jensen och sjungit (er) Bolsjevikvisan. Och träffat min systers tyska pojkvän. Samt snubblat över en härva med en stulen travhäst och flera potentiella lik*

Jag är så fasligt, rysligt rädd för bolsjeviker, så att jag skriker och benen viker
sig under mig om bara jag får se en tidning
som har en vridning
åt bolsjevism!



*Uppe vid den övergivna gamla minkfarmen har någon hängt upp en presenning för öppningen på ett gammalt garage och fyllt det med spån. Därinne finns både spår och spillning efter en häst som minst måste vara stulen eller magisk, för vem skulle förvara sin pålle däruppe bland ruiner och skräp med skog på alla kanter..?


Der Vorwandlung


Förvandligen har börjat!


Ägg

But I feel the magic and it makes me strong, like a book of revelation I will find my inspiration
You're always there





Och här sitter jag med ägg i håret och gråter.


Snö

Det ligger snö på biltaken och doften av vinter känns genom husets stenväggar :)


Varulv

God morgon världen,

Här sitter jag och äter världens godaste frukost - te, mackbullar och smoothie á la the old days. Idag ska jag ta det lugnt. Blev fullkomligt utbränd av att vara lekledare i Varulv (vildare version av
maffia, där varulvar, häxor, kärlekspar, jägare och så klart den lilla flickan, figurerar) igår och försöka hålla reda på vem som var vad, vem folk ville döda och vem mer som skulle dö i så fall, vilka som fick kolla och vem som skulle vakna när och dessutom försöka hålla koll så kärleksparet var varandra trogna. Jisses, jag som är förvirrad i vanliga fall! 

Fin kväll igår hursomhelst: roliga lekar med roliga människor med fantastiska teorier:

"Men Svante måste ju vara Etype! Han är ju den enda som har långt hår."
"Jo, men han skulle kunna vara Walt Disney också. Jag menar, Walt Disney är ju död, men eftersom håret fortsätter växa även efter att man har dött så måste han ha jättelångt hår nu."



Det finns även en särskild varulvskortlek för äkta varulvsfans.


Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen

Idag var simhallen döden. Jag gick dit direkt efter skolan för att hinna med en avslappnande simtur innan vattengympan började kl fem. Men redan innan jag ens kommit fram hade antalet småbarnsföräldrar med högljudda bebisar i omlopp ökat oroande och när jag klev in genom dörrarna bekräftades mina farhågor. Babysim mellan kl 16 och 17. Simhallen var fylld av ohängda, skrikande småttingar och skulle så förbli fram tills vattengympans förbannelse tog vid - nej hu där kunde jag inte stanna!

Istället gick jag hem och efter en stund kom killarna i Volbeat förbi och frågade om jag ville baka bröd med dem. Som kompensation för att jag inte kan gå på deras konsert i Sundsvall på lördag, sa de. Och medan vi väntade på att brödet skulle jäsa kom jag på att vi borde bygga ett surrogatnorrland med älgkex. Och det är så det kommer sig att jag sitter här och äter älgdigestive med brie och är lite småhög på doften av nybakat bröd och te.

Fin kväll!



En dag med giraffen

I lördags när jag vaknade var det inte längre min syster som låg på madrassen på golvet. Det var en giraff.



Giraffen kände sig "ofräsch" och skulle tvunget låna duschen i källaren. Fast först skulle den förstås massera in en massa ägg i manen. Och naturligtvis blev det jag som fick städa efter den.



Sen klagade den på att det inte fanns någon frukost, och när vi gick för att handla skulle den tvunget ha tekakor. "Nej, giraffen", sa jag, "ljust bröd är onyttigt. Vi borde ta det här istället", men till vilken nytta? Envisa häst!



Den var åtminstone tam nog att packa ner varorna..




Och så förbannat nyfiken! Allt skulle den stanna och titta och lukta på, så det tog ju en evighet att gå hem från affären.



Och i parken blev den så carried away att jag var tvungen att koppla den..




När vi äntligen kom hem klagade den på att den inte hade några underkläder, och ville "så hemskt gärna" låna tvättmaskinen. God som jag är svalde jag min irritation och visade ner den i tvättstugan och hjälpte till och med till att hänga tvätten.

Det kanske låter som en hemsk dag, med den där odrägliga giraffen i hälarna hela tiden, men ska jag vara ärlig så var det inte så illa, trots allt. Kanske börjar man uppskatta sällskap mer när man bor själv..

Anders

Äntligen har min syster Anders tagit sitt förnuft till fånga och kommit tillbaka från Tyskland. Hon är ungefär hur ful som helst, men hon är här. Och hur ful hon än är så har hon en Rainbow Rising-tröja. Och det finns ingenting så fint som att vara två stycken med Rainbow Rising-tröjor.


Tråkjävligt

Och så kom det sig att ett nytt adjektiv sattes samman under mitt tak: tråkjävligt.

Helt enkelt när någonting är jävligt tråkigt.


Jävla grodsida

"Vafan, varför har du gått in på nån jävla grodsida?"
"Men det är Jonas blogg."

Hatar när det händer

Visst är det jobbigt när man är trött och sjuk och hungrig och bara tycker synd om sig själv, men åtminstone tänker att 'åh, vad gott det ska bli med middag!' och just då exploderar en burk tomatpuré över en..

Obehagligt

Jaha, hörde imorse att en kvinna blev våldtagen precis utanför mitt hus natten mot tisdag. Det känns inte så bra. Nej inte bra alls...

Hund

”Jaså, ni har vågat er hit igen, Hund.”

”Man måste ju se till att komma hemifrån.”

”Hrrm.”

”Det blir alltför lätt så att man inte ser något annat än insidan av sina väggar.”

”Ni menar väggar, Hund. Insidan av dem ser man inte så ofta, inte sant?”

”Och här kommer och går folk som vanligt?”

”Ingenting tycks stoppa dem. Här, ta och drick lite.”

”Nej tack, jag har fått nog.”

”Nog? Ni kom just.”

”Nåväl. Men det här kaffet gör mig illa till mods.”

”Tänk inte på det, Hund. Drick upp så ska jag berätta något för dig.”

Klunk klunk klunk

”Amelia sitter där borta.”

”Omöjligt. Jag tänker inte titta.”

”Ni sa ju själv att kaffet gör er illa till mods. Se, hon sitter där borta. Mittemot den vithårige herrn.”

”Bevare mig väl, hon är ju död. Allt det här handlar om kaffet, eller hur? Det är kaffet, det är det förbenade kaffet! Jag sa ju att jag hade fått nog. Varför hade ni mig att dricka det i alla fall?”

”Varför dödade ni Amelia?”

”Varför jobbar ni här?”

”Men Hund, en motfråga kan inte besvara en motfråga.”

”Det ante mig.”


Tidigare inlägg Nyare inlägg