I N G O N ,

Teater, teater, massor av teater. Hela tiden! Visserligen lite tröttande, men ack så roligt :) Idag hade vi tredje av fem föreställningar av Sherlock Holmes och Cantervillefallet. Herrlich att få var på teatern, kärlek till teatermänniskor, det är bara de som verkligen hänger på när man får totalt utflippade infall. Som när Åsa attackerade Tomas med en galge, och han reagerade häftigare än USA på Pearl Harbour. Kärlek <3



Sedan hade vi även en idé om hur pjäsen skulle bli om Sherlock inte hade några byxor på sig. Första idén var att Tomas helt enkelt glömmer ta på sig byxorna innan han ska in på första scenen, och vi andra helt enkelt är tvungna att spela på det. Och tänka Hmm, han har inga byxor på sig eller Eh, varför har han inga byxor? Vet du? och utbyta förvirrade och besvärade blickar med varandra.

"Ehm. Mr Holmes, ni har inga byxor på er." *Holmes tittar ner, konstaterar att så är fallet, och säger:
"Det stämmer."
"Jo, alltså.."
"Min käre polismästare, jag har en mening med detta. Givetvis måste jag undersöka huruvida det är möjligt att mördaren själv, faktiskt, inte hade några byxor på sig."

Andra tanken var att han helt enkelt inte hade några byxor på sig, och vi andra spelade helt som vanligt, utan något som helst lyft ögonbryn eller liknande. Hahaha, hyfsat fult. Kärlek <3


G'natt

P.S. Skorpor är inte alls lika goda med smör som med Bregott... D.S

Jag drömde att jag åt vanlijyoghurt. Den var helt galet god, krämigheten var delikat och smaken mild som en sommarbris. En otrolig smakupplevelse. Jag tänkte Åh, varför äter jag inte det här oftare? Det är ju helt fantastiskt gott!

Därför tog jag för mig en stor, härligt tallrik med just vaniljyoghurt alldeles nyss. Det var bara det att det inte alls smakade som i drömmen. Inte alls lika krämigt och fantastiskt gott. Ganska långtråkig och småsur smak faktiskt.

Suck. Man ska aldrig lita på drömmar.



Imorrn ska jag cyklacyklacykla.

Good night

Under dagens måltid satt jag och lyssnade på de andra. Harald och Einar höll på med ett starkt Harry Potter-inspirerat samtal:

Harald: Öhh, Einar! Imorrn har jag praktiskt prov i trolldryckskonst.
Einar: Nehe?
Harald: Jooo.. det är ascoolt

Sedan började jag lyssna på Åsa och Torsten som diskuterade någon samhällsinlämning. När jag tröttnade på dem och fortsatte lyssna på Harald och Einar hade samtalet kommit såhär långt:

Harald: Joo, och efter det ska jag träffa Dumbldore! *Stolt*
Einar: Oftaa..!

Sedan återgick jag till Åsa och Torsten, för att ganska fort distraheras av småkillarna, då Harald började bli irriterad och puttade på Einar och höjde rösten:

Harald: Öhh..! Vilket elevhem är du i då? Polarkakorna!? *ondskefullt skratt*
Einar: Nehh..
Harald: Men svara då.*knuffar Einar* Vilket är du i va? tepåsarna?

Haha. Sen började de prata om vad de hade för trollspön. Harald påstod att han hade ett hårstrå från Torstens skägg i sitt.. Ja.. det spårade ganska rejält.

Jag har ont i fingertopparna. Gitarr gitarr gitarr gitarr. Jag tycker om det - hur dålig man än är kan man spela i timmar.

Idag var jag en dålig människa. Just när mans- och kvinnojouren skulle ha föreläsning råkade jag.. gå vilse? Tappa bort mitt huvud? Hmm. Något sådant i alla fall. Jag kände mig verkligen som en dålig människa, men som tur var skolkade Brun också så vi kunde dela dåligheten och därmed istället vara två halvdåliga människor.

Sedan stack jag ut och sprang. Herrlich es war. Så nu är jag både en duktig och halvdålig människa. Alltid nåt. Sedan lagade jag mat till alla mina fyra syskon, visserligen bara potatisbullar, men tänk på att det var 30 stycken! Denna goda gärning tog ut det som var kvar av min halvdålighet och gjorde mig på det hela till en förjävla bra människa.

Vilken vändning!

"Aaah! Asså vi steker en myra levande nu!" Så går det när föräldrarna åker till Paris och lämnar sina barn ensamma och hungriga.

Hmm.. Torsten brukar spela onlinespelet Everquest, och nu har småbröderna också börjat med det. När jag gick förbi datorn häromdagen sprang Harald omkring med en grodliknande varelse som spelare.

"Einar, min hero är i level 90 nu!" skröt Harald.
"Vadå? Grodan?" undrade jag, och när Harald inte svarade, började Åsa gapskratta och sa:
"Asså, han tappade bort grodan!"
"Va, tappade bort, hur kan man..."
"DET GJORDE JAG INTE ALLS DET!" utbrast Harald. "Jag... jag bara gick vilse med den."

Hahaha. Han tappade bort den. Hihi.

När det sedan blev tyst kände sig Harald otroligt tvungen att skrika: "Alibaba hade rövare - en miljard och en natt!" Innan han sprang därifrån. 

Ja, i sanning en galen helg.

I fredags var det soligt och fint väder så jag cyklade till torsboda och tog en buss hem till Gulle-Kurt (Jennie). Vi knarkade te och såg på Agaton Sax för att hitta rätta känslan för den stundande premiären "Sherlock Holmes och Cantervillefallet" lör den 26:e. Jag säger bara:

"Ja, mr Antonson, det är inspektör Lispington. Jag har.. tyvärr.. råkat häkta mig själv. Beklagligt."

Sedan sussade vi, och följande dag infann vi oss på konsertteatern för ljusrep. Det förflöt väl utan några större katastrofer, och gav oss ont i fötterna. Det visade sig att Emma fyllde år, och vi sjöng högt och vackert för henne :)

Sen gick jag, Gulle-Kurt och syster till Coffee House, där jag, märk väl jag, köpte fika och sallad och allt var det var till oss tre. Vi tog bussen hem igen, och tro det eller ej, det var John Fogerthy som körde. Fast sedan sa han att han hette Robert, och då förstod jag att det måste vara hans kusin: Robert Fogerty.

---

Jag och Åsa cyklade hem från Torsbpda, och såg fram emot att en härlig tacomiddag skulle stå framdukat, för se det hade Torsten lovat. Dock hittade vi honom och de andra spelandes fotboll när vi anlände.

Nåväl, efter en kollektiv kaotisk matlagarstund kunde vi sätta oss till bords. Och med oss menar jag: Jag, Torsten (även kallad Torsten i lådan), Åsa, Harald, Einar, Frida, Sofia, Emil (även kallad Emil utanför lådan) och Patrik (även kallad SärPatrik, men hey, det låter ju som Pierre!) och Anton (även kallad Blondie).

Min far till mig:

"Oj, du är mer morotsfärgigad än vanligt, va?"

Min syster utbrast just: "MEN GUD!" och höll upp en penna.
"Ser han ut sån?" undrade jag.

Jag vill bara säga att jag är en behärskad människa. Jag har inga som helst problem med att kontrollera mitt humör, utan är en rentav sanslöst sansad människa. Ville bara att du skulle veta det.

"Min macka brinner." säger Åsa utifrån köket, varpå hon efter en kort stunds tystnad tillägger med lidelsefull röst: "av kääärlek"

Jag, syster och mor har återvänt från vår årliga påsktripp till Danmarks huvudstad, och detta har vi kommit fram till:

- Det finns en viss likhet mellan danskar och skorstenar
- Dansk rapp är inte bra
- Danskar drar sig inte för att trampa ner svenska turister för att få se sina idolstjärnor uppträda
- Introt till norska barnprogammen är bedårande
- Danska hotell visar tysk romantik på tv
- Danskar lever på mackor. Jag säger som Åsa: Dö, smörrebrö, dö!
- Danskar har ständigt gröt i munnen
- Den internationella terroristorganisationen "tanter med minkpäls" har sitt högkvarter i Köpenhamn
- Dansk korv är lika motbjudande som vanligt
- Jag och Åsa är snygga



Vi gick mestadels och shoppade på Ströget, samt besökte Louisiana (för de okunniga själar som inte vet vad jag talar om, så är det ett känt konstmuseum). Vi hittade också ett fint monument i stan som Åsa började föreläsa om:

"Det var Poseidon som (här vände hon sig om och faktiskt läste på grundarens staty)... ursäkta, Moses, jag menar Poseidon-Moses, som byggde detta. Och det gjorde han med hjälp av ett sandpapper! Med ett sandpapper filade han ut dessa magnifika stolpar, som för övrigt.... blablabla"