Råttkäftar i hjärnans olla, någon?
"Men pappa! Åh, tänk om nån ser oss!?"
"Jaha, då förklarar vi oss bara" säger pappa lugnt, varpå Harald hysteriskt utbrister:
"MEn vad ska vi säga då!? 'Hej, får vi äta råttkäftar med er i hjärnans olla!?' "
Varifrån får karln allt?
laserlampan som drunknade
"Mitt herrskap, det är med sorg i hjärtat jag meddelar att Einars laserlampa har avlidit. Den har, tråkigt nog, drunknat i tvättmaskinen."
Mina ord följs av jublande hurrarop och alla utbrister: "Så förfärligt tråkigt!" "Vad synd" och "En sån olycka!" fast egentligen ropar de allihop: HALLELUJA! När lyckoruset har lagt sig öppnar dock min yngste bror munnen och säger slugt:
"Fast... hehe... jag har en till."
Ack, ack, det är inte lätt.
farligt skidfodral
WARNING WARNING! This bag is not a toy. Keep away from children and babies. I repeat, this is not a toy.
grattis anders
Förövrigt vann hennes lag trippelbollen medan vi åkte ut i semin, men jag kan gå ed på att vi skulle krossat dem i en final om bara domarna kunde haft ögonen med sig och dömt bollfan inne. Men nästa år vinner Zyklon BK :)
Åsas sorgliga liv
"...och så var han så himla sorglig."
"Inte sorgligare än dig!" säger Harald plötsligt och alla börjar skratta. När vi tystnar säger pappa plötsligt:
"En mycket träffsäker kommentar."
Ännu har vi inte fått klarhet i om han var ironisk eller inte. Vet faktiskt inte ens om han kan vara ironisk.
Haha :')
monopol
Igår fick jag uppleva den mentala nedbrytning det innebär att förlora i Monopol. Jag är inte van vid det, och det var mycket betungande. Men jag kämpade till sista blodsdroppen.
Harald gick i konkurs först dock, och när läget såg som mörkast ut för honom yttrade han den skönaste kommentaren:
"Ja, Harald, fyratusen tack!"
"Ja ja, ta dem bara. Pengar äcklar mig!" Varpå han ger iväg sina sista slantar.
Haha :')
Vad ni ser här är dock en motbjudande nyversion. Det är nästan outhärdligt att se hur de gamla goda färgerna, som t ex Norrmalstorgs vackra ljusblå med stjärnor och Vasagatan m fl:s svarta med vita bubblor, har bytts mot obehagliga blå och gula färger!
(Tacka vet jag versionen vi har i stugan från typ 40-talet)
Godzillas return
Alla barn leker på scenen.
Inga kommer in, klädd som Godzilla.
Inga: Ghhaaaaaaarwwll!
Alla barn: Iiiiiiiiiiiwwwiirgh!
Inga börjar jaga barnen som i panik springer i cirklar och skriker som nyslaktade gäss. De försöker fly ut i kulisserna, men möts av Åsa. Också hon klädd som Godzilla.
Åsa: GODZILLAS RETURN! GHHWWAAAAARRRLLL!
Med hjälp av lite teaterblod slaktas alla barnen.
The End.
Kanske inte ändå.
Matteatern
Tre barn letar efter mat och hamnar i en sagovärld. Där finns jättemycket mat.
Barn1: Kolla vad mycket mat!
Barn2: Ja, vad mycket mat!
Barn3 (Obs, fet): Maaaat!
Barn1: Det är mat överallt!
Barn2: Jag har aldrig sätt så mycket mat på samma ställe förut!
Barn3 (Obs fet): Maaaat!
Barnen tog med sig maten hem.
Snipp, snapp, snut
Så var sagan slut
Ohyggligt dåligt
"Kom nu Inga, nu ska vi se på film!" hävdar han och jag fylls av fasa när jag ser hans luriga leende.
"Nej, Torsten, nej! Jag vägrar se på ett till av de där usla Legend of the Seeker-avsnitten! Jag VÄGRAR!" ropar jag förtvivlat men jag vet att jag kommer att förlora. Det är nämligen så att Torsten alltid får det som han vill. Av någon anledning går det inte att säga nej till honom. Det är helt omöjligt. När jag inser att spelet är förlorat ropar jag desperat på min syster: "ÅÅÅÅSA! HJÄLP MIG!" I hopp om att hon på något mirakulöst sätt ska få vår bror att tänka om.
Det är förstås lönlöst, och det hela slutar med att vi alla tre sitter på Torstens säng och tittar på världshistoriens absolut sämsta filmatisering någonsin. Till och med Åsa som inte har läst böckerna stönar plågsamt när det här avsnittet är ännu mycket sämre än det förra, som ändå var det absolut sämsta jag har sett...
Gudarna vet hur någon människa någonsin fick tillstånd att visa något så ohyggligt dåligt.
Må skärseldarna äta min bror Torsten!
Legend of the Seeker
VARNING! WARNING! ACHTUNG!
Se ej - världens absolut sämsta serie.
Jag lider med den stackars författaren till böckerna.
ACHTUNG ACHTUNG! Hier kommt Axel!
Tack och lov så fick julbordet vika undan för tacos idag. Jag vet inte riktigt vad det var i eller så, men Einar satt och stirrade tomt ut i luften när han helt plötsligt kom fram till en viktig slutsats:
"Men hey, man kan inte titta på luft!"
Det roliga är att ingen hör något utom jag. Inte ens han själv verkar ha märkt något för han kastar sig snabbt in i ett samtal om social kompetens. Mina syskon hävdar att han är social, ja till och med översocial, till skillnad från oss andra i familjen, varpå han reagerar häftigt och högljutt protesterar. Han verkar ha tagit det som en förolämpning.
"Bara för att ni sitter hemma hela dagarna och är med er själva!"
Haha :')
För övrigt inleddes Tour de Ski 2008 (eller Tir de Sko, som man också kan säga) idag med en slags sprintaktig prolog. Medan Johan Olsson bestämde sig för att stanna hemma, bestämde sig Axel Teichmann för att krossa allt motstånd.
Julafton 2008
Det blir mycket paket när man är sju stycken. Länge sen det var såhär mycket, dock.
Kärlek.
"Det som finns här inuti
Kommer direkt från le mode de Paris
Det är rentav ett härligt kit
En ruskigt läcker herroutfit"
Min bror ser mycket bra ut i badmössa.
Min och Åsas present till mamma. En hemmålad gryta fylld med kaffebönor, choklad och Ernst-tändsticksaskar :)
Kärlek. Sweeney Todd och Corpse Bride plus en box med Miyazakifilmer från Torsten <3 Vad mycket film det ska bli på lovet!
strumpans död
"Nu går den här strumpan i grrrraven".
ingenting är omöjligt på spark
Har du någonsin åkt spark på E4:an?
Idén kom till oss som en blixt från klar himmel: jag och min syster skulle åka spark till Krånge. För er som inte vet, så är Krånge en liten angenäm by inne i skogen ca 2 mil norr om världsmetropolen Söråker. Oförtrutet sparkade vi systrar på längs Västansjövägen, envist ignorerande det faktum att chansen att vägen genom skogen längre fram skulle vara skottad, var ca 0,4%. Men optimism lönar sig! Bättre plogad väg får man leta efter! :')
En kilometer från målet dök dock ett oförutsett hinder upp - E4:an. Den var... lite i vägen. Kan man säga. Men ingenting är omöjligt, och att åka spark på E4:an fungerar hur bra som helst. Och när vi kom hem fick vi te och lussekatter! Det var det värt :')
Spark <3
när vi aldrig hittade spåret
Dagen fortsatte dåligt med upptäckten att det fortfarande var paraffin på mina skidor. Men vi skrapade lite och vallade lite och skrapade lite och vallade lite. Fint. Sedan styrde vi vår kos rakt in i skogen. Det var också fint. Snö :)
Fast snart insåg vi att det var lite väl mycket snö.
Och så kom det sig att jag och min lille bror irrade runt i tvåmeters djupsnön på guldmyren (helt plötsligt kom det till mig. Harald, sa jag, den här platsen heter guldmyren. Och sen var det inte mer med det) och inte hittade spåret. Det hela slutade med varm chocklad i ett älgtorn. :')
Vi kom även fram till att vi skulle sätta upp en skylt där vi åkt, med texten: Handgjort spår. Avgift 50 kr stavtaget.
Kärlek,
pepparkakshuset
Man kan tänka sig att när jag och Åsa nu har haft det lugnt och tyst en hel helg, så borde vi uträttat en hel massa. Det har vi också. Kanske bara inte den massa man kunnat tänka sig.. Nej, vi har inte pluggat särskilt mycket eller skrivit uppsatser. Inte alls, faktiskt. Istället har vi ägnat 95% av vår vakna tid åt att bygga ett pepparkakshus.
Och inte vilket pepparkakshus som helst heller. På taket vajar norska flaggan och genom fönstrena tittar skidnorges herrlandslag ut, och på gården står en vallabod och Anders Södergren. I skorstenen lurar förstås Ronnie James Dio (må han leva i evighet). Det hela är i sanning ett konstverk! Bilder kommer inom kort :)
Sen har vi ju haft helgrep med våra underbara små teaterbarn också :')
Kärlek
trolldegsparfymen
Jag kände igen doften så väl men kunde först inte komma på vad det var. Sen slog det mig: trolldeg. Ni vet, trolldeg som egentligen heter saltdeg, men kallas trolldeg för att det låter mycket mer spännande. Nostalgin formligen sköljde över mig där jag satt på bussen och när jag såg ut genom fönstret såg jag inte längre e4an och alla envisa tallar som susade förbi, utan köket hemma. Gardinerna var annorlunda liksom inredningen - det är knappt jag minns att det gamla köksbordet såg ut så - och golvet, som på den tiden inte slipats på alldeles för många år. På bordet drällde det kavlar, degformar och plåtar fulla med sneda och ojämna - likväl charmiga - degfigurer som jag och mina syskon knådat fram. Vi kivades och bråkade under skratt och lukten av deg - trolldeg - stack i våra näsor.
Bussen saktade in och släppte av passagerare. Doften av trolldeg dröjde sig kvar i några sekunder innan den slutligen virvlade ut genom den öppna dörren.
Sedan återgick jag till tallarna.
she has no arms
Något måste det vara för varje gång jag är där skriver jag en låt. Och alltid handlar den om Åsa.
Vi var och tittade på Haralds fotbollsmatch och efteråt skulle Åsa gå till Kalle. Hon frågade pappa om vägen:
"Men efter den stigen, är det rakt upp på grusvägen och..."
"... ja och där står det en älg och talar om resten av vägen." förklarade jag innan pappa han svara.
Sen när Åsa skulle gå frågade mamma henne om hon skulle komma hem på kvällen. Det var då låten föddes:
Melodi: Sjumilakliv
Jag kommer inte hem ikväll
om jag frågar en älg
låt oss ta farväl
för älgen den är snart här
Gången innan det var det:
Melodi: Into my arms
I don't believe in the existence of Åsa
but I know that you do
and if I did I would smile and say "hello"
but well I don't because
she doesn't exist and neither do her arms
She has no arms
oh lord
She has no arms
oh lord
She has no arms
vitt pulver
- VAD ÄR DET HÄR!!?
- Vad då?
- Det där vita pulvret på bordet som jag just åt av...
den magiska tvättsvampen
Under middagen igår sa han helt plötsligt:
"Mamma! Den där tvättsvampen i badrummet... den är magisk!"
"Va?" Jag, mamma och pappa höjer på ögonbrynen.
"Ja, varje gång jag trycker ihop den kommer det ut skum! Det har alltid varit så."
Jag får ett ohejdligt skrattanfall.
"Vet du vad det beror på Einar? Att varje gång jag, Åsa och Inga duschar så her* vi in duschkräm i den. Och sen är det alltid lite kvar i den efter varje gång." säger mamma.
"Va! Gör ni? Varför det?"
Jag håller bokstavligt talat på att förgås av skratt och Einar tittar på mig och säger:
"Jamen inte visste väl jag att man gjorde så!"
*Beakta ordformen "her". Den kan betraktas som vardaglig eller rentav oförståelig.
tantfasoner
Harald om Torstens nya Heaven and Hell-tröja:
"Nja.. jag tycker inte att den är så cool.. Bara nå tanter som röker sönder"