Fjällsemester
Varför är det farligt att rensa fisk?
- Man kan gå vilse bland fjällen.
Apropå fjällen. Just där har vi varit. Och vilken vecka, kära vänner, vilken vecka!
För det första: Snö. Snö snö snö snö! Något vi knappt sett skymten av hemma. Men där fanns massor utav snö. En och en halv meter djupsnö på gården, gjorde givetvis att det första jag och syster gjorde så fort vi kom fram, var att kasta oss ut i snön och simma i den! Lycka, ack lycka.
På söndagen var det Vasaloppet som vi givetvis följde. När jag och Åsa sedan gav oss i väg på en liten tur insåg vi plötsligt att vi var Anders och Jörgen Aukland! Allt stämde så väl, till och med skidmärkena. Och där vi åkte längs skoterleden började vi spontant sjunga en duett:
Oh yeah, snacka om dänga. Melodifestivalen 2009, here we come!
Sen gav vi oss alla i väg på den årliga trippen till Sododalen. Vackra fjäll, vackra fjäll.
På vägen upp hittade mina små bröder en fin störtloppsbana
Synd Haraldo ;)
Idolbild på fader vår
Vackra fjäll. Vackra snö. Vackra värld.
Vackra fjäll. Vackra snö. Vackra värld.
Åsa och dasset
Jag, Åsa och Torsten valde att åka om Dalsvallarna när vi skulle hem. Oh hej, vilka backar! Tre syskon ner för ett fjäll, kan bli ganska kul. Vi åkte om intervaller på kanske 500 meter. Först kom Torsten, smidigt och snyggt nerför backen och tvärnitade snyggt. Sen kom Åsa, lite vingligare kanske. Och sist kom jag, ibland skrikandes, ibland fäktandes med armarna, ibland båda delarna. Men kul var det! Och mitt under nervägen hittade vi ett dass mitt i skogen!
Hålet.
När Torsten åkte nerför en fasansfullt brant backe såg han plötsligt ett stort hål i spåret! Med lite skicklighet lyckades han undvika hålet och bromsade sedan och vände sig om och ropade: "Åsa! Akta hålet!"
Åsa förstod dock inte vad han sa, och for rakt ner i hålet med ett skrik. Dock lyckades hon hålla sig på benen. Sedan vände hon sig om och ropade hysteriskt: "INGA!! ETT HÅL! AKTAAA! HÅL!! AAAAAAaaaAAH!"
Eftersom hon var så hysterisk så hörde jag förstås inte alls vad hon ropade, och for rakt ned i hålet jag med!
Visserligen ramlade jag den gången, och några andra med, men titta på detta:
RAMLINGSLIGAN 2008
Åsa - 12 fall
Inga - 9 fall
Torsten - 3 fall
Vackra fjäll.
Här ser ni den såkallade stavmannen.
Kryssled.
...och avslutningvis en bild på mig när jag precis räddat Åsas vante från att ätas upp av mörkret under trappen!
- Man kan gå vilse bland fjällen.
Apropå fjällen. Just där har vi varit. Och vilken vecka, kära vänner, vilken vecka!
För det första: Snö. Snö snö snö snö! Något vi knappt sett skymten av hemma. Men där fanns massor utav snö. En och en halv meter djupsnö på gården, gjorde givetvis att det första jag och syster gjorde så fort vi kom fram, var att kasta oss ut i snön och simma i den! Lycka, ack lycka.
På söndagen var det Vasaloppet som vi givetvis följde. När jag och Åsa sedan gav oss i väg på en liten tur insåg vi plötsligt att vi var Anders och Jörgen Aukland! Allt stämde så väl, till och med skidmärkena. Och där vi åkte längs skoterleden började vi spontant sjunga en duett:
// Jag är Anders och du är Jörgen
Jag är Jörgen och du är Anders
För vi är Auklands och vi är bröder
Ja vi är Auklands och vi är bröder
Jag är Jörgen och jag leder
Jag är Anders och jag jagar
Ja, jag är Anders och jag jagar
Men jag är Jörgen och jag vinner //
Jag är Jörgen och du är Anders
För vi är Auklands och vi är bröder
Ja vi är Auklands och vi är bröder
Jag är Jörgen och jag leder
Jag är Anders och jag jagar
Ja, jag är Anders och jag jagar
Men jag är Jörgen och jag vinner //
Oh yeah, snacka om dänga. Melodifestivalen 2009, here we come!
Sen gav vi oss alla i väg på den årliga trippen till Sododalen. Vackra fjäll, vackra fjäll.
På vägen upp hittade mina små bröder en fin störtloppsbana
Synd Haraldo ;)
Idolbild på fader vår
Vackra fjäll. Vackra snö. Vackra värld.
Vackra fjäll. Vackra snö. Vackra värld.
Åsa och dasset
Jag, Åsa och Torsten valde att åka om Dalsvallarna när vi skulle hem. Oh hej, vilka backar! Tre syskon ner för ett fjäll, kan bli ganska kul. Vi åkte om intervaller på kanske 500 meter. Först kom Torsten, smidigt och snyggt nerför backen och tvärnitade snyggt. Sen kom Åsa, lite vingligare kanske. Och sist kom jag, ibland skrikandes, ibland fäktandes med armarna, ibland båda delarna. Men kul var det! Och mitt under nervägen hittade vi ett dass mitt i skogen!
Hålet.
När Torsten åkte nerför en fasansfullt brant backe såg han plötsligt ett stort hål i spåret! Med lite skicklighet lyckades han undvika hålet och bromsade sedan och vände sig om och ropade: "Åsa! Akta hålet!"
Åsa förstod dock inte vad han sa, och for rakt ner i hålet med ett skrik. Dock lyckades hon hålla sig på benen. Sedan vände hon sig om och ropade hysteriskt: "INGA!! ETT HÅL! AKTAAA! HÅL!! AAAAAAaaaAAH!"
Eftersom hon var så hysterisk så hörde jag förstås inte alls vad hon ropade, och for rakt ned i hålet jag med!
Visserligen ramlade jag den gången, och några andra med, men titta på detta:
RAMLINGSLIGAN 2008
Åsa - 12 fall
Inga - 9 fall
Torsten - 3 fall
Vackra fjäll.
Här ser ni den såkallade stavmannen.
Kryssled.
...och avslutningvis en bild på mig när jag precis räddat Åsas vante från att ätas upp av mörkret under trappen!
Ja... så var den fjällturen över. Längtar tillbaka till snön.
Vi såg inte en enda ren, men däremot en älg och en massa vita köttbullar som hoppade runt på fjället och sa: uhlölölöhuh! (Haraldos beskrivning av fjällripor)
G'natt
Vi såg inte en enda ren, men däremot en älg och en massa vita köttbullar som hoppade runt på fjället och sa: uhlölölöhuh! (Haraldos beskrivning av fjällripor)
G'natt
Haraldo och logiken
Min mellersta bror, Haraldo, är ett geni på fler än ett sätt, och kan dra slutsatser vanliga dödliga aldrig kunnat drömma om.
Häromdagen när vi åt kyckling hittade Torsten till exempel ett sånt där lyckoben, och han och Einar drog i varsin del. Krack ! sa det, och Einar fick den längsta biten. Efter att han hade önskat sig något, och förklarat för Torsten hur ägd denne blivit, återgick måltiden till det normala (hur normala våra måltider nu kan bli). Sedan hittade Torsten ett till lyckoben och eftersom Einar ville äga honom ännu lite mer drog de på nytt i lyckobenet. Einar vann igen, men innan han hann varken önska sig något, eller tala om för Torsten hur ägd han blivit igen, sa Harald:
"Man får inte göra två gånger. Då blir det minus. Nu måste du önska dig något du inte vill ha."
Oh yes. Logiken! Jag ser den, jag ser den!
Och häromkvällen: Jag och min syster sitter i köket och samtalar som kultiverade människor, medan Haraldo pluggar. Jag påpekar för Åsa att jag kanske borde börja umgås med en viss person igen, varpå vår bror reser sig abrupt från bordet och säger hetsigt:
"UMGÅS!? Vadå umgås!? Är man nå himla gåsar som går omkring och ummar liksom! Eller!? VA?"
Haha. Det framkallar en sådan kärlek. Min bror har verkligen en förmåga att störa sig ofattbart på vissa ord när han är irriterad.
Kärlek till det.
Häromdagen när vi åt kyckling hittade Torsten till exempel ett sånt där lyckoben, och han och Einar drog i varsin del. Krack ! sa det, och Einar fick den längsta biten. Efter att han hade önskat sig något, och förklarat för Torsten hur ägd denne blivit, återgick måltiden till det normala (hur normala våra måltider nu kan bli). Sedan hittade Torsten ett till lyckoben och eftersom Einar ville äga honom ännu lite mer drog de på nytt i lyckobenet. Einar vann igen, men innan han hann varken önska sig något, eller tala om för Torsten hur ägd han blivit igen, sa Harald:
"Man får inte göra två gånger. Då blir det minus. Nu måste du önska dig något du inte vill ha."
Oh yes. Logiken! Jag ser den, jag ser den!
Och häromkvällen: Jag och min syster sitter i köket och samtalar som kultiverade människor, medan Haraldo pluggar. Jag påpekar för Åsa att jag kanske borde börja umgås med en viss person igen, varpå vår bror reser sig abrupt från bordet och säger hetsigt:
"UMGÅS!? Vadå umgås!? Är man nå himla gåsar som går omkring och ummar liksom! Eller!? VA?"
Haha. Det framkallar en sådan kärlek. Min bror har verkligen en förmåga att störa sig ofattbart på vissa ord när han är irriterad.
Kärlek till det.
Åsa goes sinnessjuk, as usual
Citat av Åsa när hon låg på golvet och tittade upp på torsten:
"HAhahah, vad ful du är. Du ser ut som en grekisk gud."
Jag och Åsa bollade idéer om vad jag ska hålla tal om häromdagen. Olika undergångteorier var ett förslag.
- Ja, men då kan jag ju ta typ solen slocknar, meteoritnedslag, istid och supervulkanutbrott som olika scenarion.
- Ja, och så får vi inte glömma den femte, och kanske allra troligaste, teorin. Nämligen: THE RETURN OF GODZILLA! AAAAAAAARRRGRGHHHAGAHDGAHGHAH!
Sen gick vi omkring och tog jättesteg och vrålade och morrade precis som Godzilla gjorde (ja, för hon fanns på riktigt, om ni inte visste det)! Vi var så sjukt läskiga att vi förlorade tre grannar den dagen (tänk på vad det här betyder när vi bara har en riktig granne).
GODZILLAS RETURN! MHAWWWRRHHAAAAAAHHRGRGWHWHAAAAH!
godzilla for life <3
"HAhahah, vad ful du är. Du ser ut som en grekisk gud."
Jag och Åsa bollade idéer om vad jag ska hålla tal om häromdagen. Olika undergångteorier var ett förslag.
- Ja, men då kan jag ju ta typ solen slocknar, meteoritnedslag, istid och supervulkanutbrott som olika scenarion.
- Ja, och så får vi inte glömma den femte, och kanske allra troligaste, teorin. Nämligen: THE RETURN OF GODZILLA! AAAAAAAARRRGRGHHHAGAHDGAHGHAH!
Sen gick vi omkring och tog jättesteg och vrålade och morrade precis som Godzilla gjorde (ja, för hon fanns på riktigt, om ni inte visste det)! Vi var så sjukt läskiga att vi förlorade tre grannar den dagen (tänk på vad det här betyder när vi bara har en riktig granne).
GODZILLAS RETURN! MHAWWWRRHHAAAAAAHHRGRGWHWHAAAAH!
godzilla for life <3
Åsa kemiguden
Jag läste kemi förut, och som bekant har jag (o)vanan att prata för mig själv när jag pluggar. Så helt plötsligt lägger sig Åsa i och säger:
"Men, är det inte såhär?"
"Va? Varför skulle det vara det? Du vet väl förresten inget om kemi, du går ju samhälle."
"Meh, vet jag väl visst det!" utbrister hon förnärmat. Sedan blir hon tyst en stund för att komma på något smart att säga för att bevisa sina otroliga kemikunskaper.
"Vet du att vatten är en dipåd?" säger hon sedan och försöker se nonchalant ut genom att låtsas vara upptagen med sina egna böcker.
"What!? En dipol, menar du...?"
Haha. Klockrent syster.
"Men, är det inte såhär?"
"Va? Varför skulle det vara det? Du vet väl förresten inget om kemi, du går ju samhälle."
"Meh, vet jag väl visst det!" utbrister hon förnärmat. Sedan blir hon tyst en stund för att komma på något smart att säga för att bevisa sina otroliga kemikunskaper.
"Vet du att vatten är en dipåd?" säger hon sedan och försöker se nonchalant ut genom att låtsas vara upptagen med sina egna böcker.
"What!? En dipol, menar du...?"
Haha. Klockrent syster.
Snarkande katter i fönstret bakom mig
När jag och syster satt och arbetade som oerhört ambitiösa elever förut, så kom pappa plötsligt in i rummet med en lite fånigt flin och sa: "Hej flickor, här får ni varsin het refex."
Oh I adore my father, and that's not just because he right now is singing about an ant.
Häromdagen när familjen Kempe imundigade* middag agerade Harald som vanligt extremt störande objekt. Einar blev irriterad till den grad att han till sist utbrast: "Asså! Får jag stoppa en morot i näsan på honom eller något!?"
*Invecklat uttryck för "förtärde" eller simpelt nog "åt"
Oh I adore my father, and that's not just because he right now is singing about an ant.
Häromdagen när familjen Kempe imundigade* middag agerade Harald som vanligt extremt störande objekt. Einar blev irriterad till den grad att han till sist utbrast: "Asså! Får jag stoppa en morot i näsan på honom eller något!?"
*Invecklat uttryck för "förtärde" eller simpelt nog "åt"
Citat
Haha. Folk säger så roliga saker ibland:
"Nu har jag gjort en C-uppgift så nu är jag död"
"Jag är pigg som en fisk"
"De här byxorna suger sönder! Det finns ju inte ens nå' byxor i dom!"
Och så har vi den där skumma indianboken som Åsa läser:
"De glupska emigrantmunnarna slukade matförråden i gastkramande hunger"
"Nu har jag gjort en C-uppgift så nu är jag död"
"Jag är pigg som en fisk"
"De här byxorna suger sönder! Det finns ju inte ens nå' byxor i dom!"
Och så har vi den där skumma indianboken som Åsa läser:
"De glupska emigrantmunnarna slukade matförråden i gastkramande hunger"
Specialdesignade mackor AB
Häromhelgen var det ju Åstöloppet på bsk. Jag var ju en såndär köksperson då, ja, hjälpte till att göra 160 mackor bland annat. Och det var då, när vi gjort runt hundra stycken, när vi kom på den genomlistiga idén att reservera mackor åt folk! Ett i sanning genialiskt drag.
De som fick specialdesignade mackor var: Frida, Emil, Oskar, Anton, Harald, Tobbe och Erik Söderman. Det gjorde ont i hjärtat på oss mackdesigners när Emil, Oskar och Tobbe dissade våra mackor. Det var verkligen outhärdligt sorgligt.
Men sen kom Erik Söderman och han tog minsann sin reserverade macka! Och stilig tyckte han att den var också:
"Jamen vilken stilig, det är ju ett E här."
Total lycka på det alltså.
Oh yes, specialdesignade mackor <3
De som fick specialdesignade mackor var: Frida, Emil, Oskar, Anton, Harald, Tobbe och Erik Söderman. Det gjorde ont i hjärtat på oss mackdesigners när Emil, Oskar och Tobbe dissade våra mackor. Det var verkligen outhärdligt sorgligt.
Men sen kom Erik Söderman och han tog minsann sin reserverade macka! Och stilig tyckte han att den var också:
"Jamen vilken stilig, det är ju ett E här."
Total lycka på det alltså.
Oh yes, specialdesignade mackor <3
Julen då vi vandrade på Ä4:an
Vi var rätt perfekta, Åsa och jag. Visserligen var jag rädd för älgar, och hon för elstängsel, men annars var vi rätt perfekta. Åsa och jag.
Jag och min syster har som tradition att varje julafton ta oss en riktigt lång promenad. Vi kör lite power walking, helt enkelt. Vanligtvis brukar det bära av ned till havet och över ängarna in i vildkornas land, men i år kände vi att vi ville dit vi gick för tre år sedan... nämligen den plats som går under namnet "den gamla minkfarmen".
Sagt och gjort. Jag och Åsa tog varsitt djupt andetag och gav oss iväg på den förestående, farofyllda vandringen. Dock följde Mysjkin den fule efter oss och jamade som en annan dåre, så vi var tvungna att ta hem honom innan vi kunde göra ett nytt försök.
Så tog vi varsitt nytt djupt andetag och gav oss åter iväg på den förestående, farofyllda vandringen. Till en början tog vi vägen över ängarna, in i vildkornas land, men snart vek vi av mot norr. På vår väg mötte vi många märkliga ting, bland annat denna konstallation, är det kanhända ett tecken från ovan?
Vi fortsatte norrut, och det blev allt kallare; kylan bet i våra kinder. Plötsligt säger min syster:
"Titta där, ett vakttorn. Låt oss gå dit." Hon pekade på en plats mitt ute i ett hav av sly, och jag sade:
"Självfallet, kära syster".
Vi kämpade fram mellan nedfallna träd, kvistar, stubbar, och en och annan norsk flodhäst. Snart var vi framme.
"Den är verkligen exklusiv." sade min syster förtrollat.
Sedan fick vi syn på en fantastiskt mystisk stig som ledde rakt in i skogen. Den såg så spännande ut att vi inte kunde göra annat än att följa den.
När vi hade gått ett tag fick jag till min fasa syn på jättelika fotspår.
Vi studerade dem, och insåg skräckslagna att vi måste vandra på den så kallade Ä:4an. Älgen, vars fotspår vi sett, måste verkligen har varit jättelik, för spåret var sådant. För min inre syn såg jag mördarälgen stå över mig och se på mig med sina hemska, röda ögon, medan de långa, sylvassa tänderna blänkte i månskenet. Det var nära att jag förgicks av skräck, men min syster hade återvunnit sitt mod, och tillsammans fortsatte vi längs Ĥ:an; vi kunde ju inte ge upp nu!
Jag gick som på nålar (ja, jag satt ju i varje fall inte), och ryckte till för minsta lilla ljud. Gång på gång tyckte jag mig känna mördarälgens flåsande andedräkt i nacken. Till slut stannade vi och min syster sa:
"Här viker vi av", hon pekade rakt österut in i skogen.
"Men... rakt in i skogen!? Där har säkert Älgen gått." stammade jag.
"Men det är väl klart att den in..." min syster avbröt sig och vi följde båda Älgens fotspår med blicken. Från en tidigare rak kurs längs Ä4:an, till en sväng österut, in bland träden.
"....det är väl klart den har." avslutade min syster.
Jag var fortfarande rädd för mördarälgen, men min syster gav mig mod och tillsammans vek vi av in i skogen, för att försöka leta oss tillbaka till den väg vi följt innan vi tagit in på Ä4:an. Efter att ha mött många ohyggliga monster, men som tack var inte den gigantiska Älgen, lyckades vi äntligen. Där var den: vägen!
Jag blev plötsligt på väldigt gott humör.
"Kom an du nu bara, älg!" ropade jag så det ekade, för jag kände mig mycket modigare på vägen.
Snart nådde vi äntligen fram till den gamla minkfarmen. Platsen låg lika öde som förr. Det finns mycket att spekulera i kring de där minkfarmen... t ex: varför lämnades allting helt plötsligt? Det ser verkligen ut som om någon varit tvungen att ge sig av.. mycket hastigt... synnerligen misstänkt, om du frågar oss..
Vi inspekterade de övergivna byggnaderna, förutom några högst suspekta föremål i plastsäckar fann vi också ålderstigen reklam:
... och en synnerligen suspekt apparat, vi misstänker att det är en topphemlig bakmaskin..:
... och någonting som onekligen verkar vara en förstörelsemaskin:
Under vårt besök vid minkfarmen var det min systers tur att bli... rädd. Hon blev tämligen nervös av alla spår av brutal kriminalitet och speciellt bakmaskinen verkade tära på hennes nerver. Men nu fanns jag vid hennes sida för att lugna henne, ty jag kände mig mer modig i övergivna byggnader och vid förstörelsemaskiner, än i skogen omgiven av träd och älgar..
Snart var vi tvungen att ge oss hemåt; vi hade säkert varit borta i åtskilliga veckor, och folk måste ju ha börjat undra var vi var någonstans. Men innan vi vände hemåt tog vi oss tid att bestiga ett högt berg, vid namn "Bleckberget". Så nu har mina kebnekaise-skor inte bara bestigit Sveriges högsta berg, utan även utfört denna farofyllda klättring. Bleckberget framkallade minnen hos oss båda:
"Hur stavas det egentligen, Bleckberget?" frågade min syster en dag för många år sedan.
"Det stavas med e. Inte som 'bläck' i 'bläckfisk'", förklarade jag.
"Bläckfisk!?" Min syster fick ett jagat ansiktsuttrcyk. "Bläckfisk! Vad är bläckfisk för något!?"
Ja, så lätt man kan glömma vad bläckfisk är för någonting, inte sant?
Sedan begav vi oss i alla fall hemåt. Och där väntade ett kungligt mottagande; man lovprisade oss för vårat mod och några blev oerhört lättade när de fick klarhet i att den gigantiska älgen, som förmodligen hette Konrad, inte hade slukat oss trots allt.
Ja, så var denna saga slut, och det var väl för väl?
Jag och min syster har som tradition att varje julafton ta oss en riktigt lång promenad. Vi kör lite power walking, helt enkelt. Vanligtvis brukar det bära av ned till havet och över ängarna in i vildkornas land, men i år kände vi att vi ville dit vi gick för tre år sedan... nämligen den plats som går under namnet "den gamla minkfarmen".
Sagt och gjort. Jag och Åsa tog varsitt djupt andetag och gav oss iväg på den förestående, farofyllda vandringen. Dock följde Mysjkin den fule efter oss och jamade som en annan dåre, så vi var tvungna att ta hem honom innan vi kunde göra ett nytt försök.
Så tog vi varsitt nytt djupt andetag och gav oss åter iväg på den förestående, farofyllda vandringen. Till en början tog vi vägen över ängarna, in i vildkornas land, men snart vek vi av mot norr. På vår väg mötte vi många märkliga ting, bland annat denna konstallation, är det kanhända ett tecken från ovan?
Vi fortsatte norrut, och det blev allt kallare; kylan bet i våra kinder. Plötsligt säger min syster:
"Titta där, ett vakttorn. Låt oss gå dit." Hon pekade på en plats mitt ute i ett hav av sly, och jag sade:
"Självfallet, kära syster".
Vi kämpade fram mellan nedfallna träd, kvistar, stubbar, och en och annan norsk flodhäst. Snart var vi framme.
"Den är verkligen exklusiv." sade min syster förtrollat.
Sedan fick vi syn på en fantastiskt mystisk stig som ledde rakt in i skogen. Den såg så spännande ut att vi inte kunde göra annat än att följa den.
När vi hade gått ett tag fick jag till min fasa syn på jättelika fotspår.
Vi studerade dem, och insåg skräckslagna att vi måste vandra på den så kallade Ä:4an. Älgen, vars fotspår vi sett, måste verkligen har varit jättelik, för spåret var sådant. För min inre syn såg jag mördarälgen stå över mig och se på mig med sina hemska, röda ögon, medan de långa, sylvassa tänderna blänkte i månskenet. Det var nära att jag förgicks av skräck, men min syster hade återvunnit sitt mod, och tillsammans fortsatte vi längs Ĥ:an; vi kunde ju inte ge upp nu!
Jag gick som på nålar (ja, jag satt ju i varje fall inte), och ryckte till för minsta lilla ljud. Gång på gång tyckte jag mig känna mördarälgens flåsande andedräkt i nacken. Till slut stannade vi och min syster sa:
"Här viker vi av", hon pekade rakt österut in i skogen.
"Men... rakt in i skogen!? Där har säkert Älgen gått." stammade jag.
"Men det är väl klart att den in..." min syster avbröt sig och vi följde båda Älgens fotspår med blicken. Från en tidigare rak kurs längs Ä4:an, till en sväng österut, in bland träden.
"....det är väl klart den har." avslutade min syster.
Jag var fortfarande rädd för mördarälgen, men min syster gav mig mod och tillsammans vek vi av in i skogen, för att försöka leta oss tillbaka till den väg vi följt innan vi tagit in på Ä4:an. Efter att ha mött många ohyggliga monster, men som tack var inte den gigantiska Älgen, lyckades vi äntligen. Där var den: vägen!
Jag blev plötsligt på väldigt gott humör.
"Kom an du nu bara, älg!" ropade jag så det ekade, för jag kände mig mycket modigare på vägen.
Snart nådde vi äntligen fram till den gamla minkfarmen. Platsen låg lika öde som förr. Det finns mycket att spekulera i kring de där minkfarmen... t ex: varför lämnades allting helt plötsligt? Det ser verkligen ut som om någon varit tvungen att ge sig av.. mycket hastigt... synnerligen misstänkt, om du frågar oss..
Vi inspekterade de övergivna byggnaderna, förutom några högst suspekta föremål i plastsäckar fann vi också ålderstigen reklam:
... och en synnerligen suspekt apparat, vi misstänker att det är en topphemlig bakmaskin..:
... och någonting som onekligen verkar vara en förstörelsemaskin:
Under vårt besök vid minkfarmen var det min systers tur att bli... rädd. Hon blev tämligen nervös av alla spår av brutal kriminalitet och speciellt bakmaskinen verkade tära på hennes nerver. Men nu fanns jag vid hennes sida för att lugna henne, ty jag kände mig mer modig i övergivna byggnader och vid förstörelsemaskiner, än i skogen omgiven av träd och älgar..
Snart var vi tvungen att ge oss hemåt; vi hade säkert varit borta i åtskilliga veckor, och folk måste ju ha börjat undra var vi var någonstans. Men innan vi vände hemåt tog vi oss tid att bestiga ett högt berg, vid namn "Bleckberget". Så nu har mina kebnekaise-skor inte bara bestigit Sveriges högsta berg, utan även utfört denna farofyllda klättring. Bleckberget framkallade minnen hos oss båda:
"Hur stavas det egentligen, Bleckberget?" frågade min syster en dag för många år sedan.
"Det stavas med e. Inte som 'bläck' i 'bläckfisk'", förklarade jag.
"Bläckfisk!?" Min syster fick ett jagat ansiktsuttrcyk. "Bläckfisk! Vad är bläckfisk för något!?"
Ja, så lätt man kan glömma vad bläckfisk är för någonting, inte sant?
Sedan begav vi oss i alla fall hemåt. Och där väntade ett kungligt mottagande; man lovprisade oss för vårat mod och några blev oerhört lättade när de fick klarhet i att den gigantiska älgen, som förmodligen hette Konrad, inte hade slukat oss trots allt.
Ja, så var denna saga slut, och det var väl för väl?
filips oboe
Min bror älskar inte mig. Han skryter bara om Filip. Så fort jag pratar om något jag har gjort, säger han att Filip är mycket bättre. Speciellt gillar han att skryta om att Filips oboe är mycket mer värd än min flöjt. 18 000 var senaste budet. Om hur mycket Filips oboe kostade, menar jag. Ibland kostar den mer också. Men idag kostade den 18.
När vi satt och åt allesammans började jag och Åsa tala om denna "Filips oboe", för den måste så otrolig eftersom Harald alltid pratar om hur värdefull den är:
Inga: Åsa, hörde du vad de sa på radion imorse?
Åsa: Nej, vadå?
Inga: Jo, att Filips oboe kostade 18 000.
Åsa: Jaha! Jo, det hörde jag visst. Den är ju fantastisk, den där oboen. Hörde att de gick ut med det i riksTV också.
Inga: Ja, det är otroligt. Den där oboen. Inte sant Harald?
Harald: Men sluta!
Inga: Men Åsa? Har du hört att man ska riva Y:et i Timrå och bygga ett monument av Filips oboe där istället?
Åsa: Nejmen vad säger du?
Inga: Javisst, det är sant. En jätteoboe helt enkelt.
Åsa: Jaha, där ser man. Filips oboe blir monument.
Inga: Ja, och då kanske man skulle kunna resa en minnessten också? "Till minne av Filips oboe" Och så skulle man kunna ordna så att folk kan få åka hem till Filip och titta på hans oboe?
Åsa: Ja, vilken underbar ide! Och sen skulle vi kunna skriva en diktsamling om Filips oboe också? Ur olika synvinklar liksom. En ur Filips synvinkel, hur det känns att vara Filip liksom.
Inga: Ja! Och en ur oboen självs synvinkel.
Åsa: Precis, och en ur oss avundssjukas synvinkel!
Torsten: Och en ur min helt likgiltiga synvinkel...
Inga: Ja, det är viktigt.
Mamma: Och en ur Haralds synvinkel!
Einar: Men jag då? Får inte jag någon synvinkel?
Inga: Men Einar, var inte fånig, du har ju ingen synvinkel. Vad ska du med en sån till?
Åsa: Ja, den där oboen alltså. Så fantastisk.
Inga: Ja, den kostade ju 18 000.
Åsa: Ja, Filips oboe.
Ja, Filips oboe. Haralds kommentar efter samtalet om oboen var: Alltså, ni är helt sjuka.
Snart startar föreningen Filips Oboes Interationella Fanclub (FOIF)
När vi satt och åt allesammans började jag och Åsa tala om denna "Filips oboe", för den måste så otrolig eftersom Harald alltid pratar om hur värdefull den är:
Inga: Åsa, hörde du vad de sa på radion imorse?
Åsa: Nej, vadå?
Inga: Jo, att Filips oboe kostade 18 000.
Åsa: Jaha! Jo, det hörde jag visst. Den är ju fantastisk, den där oboen. Hörde att de gick ut med det i riksTV också.
Inga: Ja, det är otroligt. Den där oboen. Inte sant Harald?
Harald: Men sluta!
Inga: Men Åsa? Har du hört att man ska riva Y:et i Timrå och bygga ett monument av Filips oboe där istället?
Åsa: Nejmen vad säger du?
Inga: Javisst, det är sant. En jätteoboe helt enkelt.
Åsa: Jaha, där ser man. Filips oboe blir monument.
Inga: Ja, och då kanske man skulle kunna resa en minnessten också? "Till minne av Filips oboe" Och så skulle man kunna ordna så att folk kan få åka hem till Filip och titta på hans oboe?
Åsa: Ja, vilken underbar ide! Och sen skulle vi kunna skriva en diktsamling om Filips oboe också? Ur olika synvinklar liksom. En ur Filips synvinkel, hur det känns att vara Filip liksom.
Inga: Ja! Och en ur oboen självs synvinkel.
Åsa: Precis, och en ur oss avundssjukas synvinkel!
Torsten: Och en ur min helt likgiltiga synvinkel...
Inga: Ja, det är viktigt.
Mamma: Och en ur Haralds synvinkel!
Einar: Men jag då? Får inte jag någon synvinkel?
Inga: Men Einar, var inte fånig, du har ju ingen synvinkel. Vad ska du med en sån till?
Åsa: Ja, den där oboen alltså. Så fantastisk.
Inga: Ja, den kostade ju 18 000.
Åsa: Ja, Filips oboe.
Ja, Filips oboe. Haralds kommentar efter samtalet om oboen var: Alltså, ni är helt sjuka.
Snart startar föreningen Filips Oboes Interationella Fanclub (FOIF)
mcDonalds
Idag var det mcDonaldsstafetten på bergeforsens skidstadion. Unfortunately samtidigt som avslutningen av Tour de Ski (eller Tir de Sko, som pappa sa). Men det kunde inte hjälpas, att missa Åsa och Frida när de tävlar under namnet Bröstköttsklaffsarna vore belagt med dödsstraff (och dessutom, hur skulle det se ut om bröstköttsklaffsarna åkte, och så var inte Inga "Bröst" Kempe där?) Och känslan av total lycka var verkligen enorm när speakern ropade up:
Och så har vi, hör och häpna, Bröstköttsklaffsarna från Tynderö!
Legedariskt. Dessutom hann jag ju se Charlotte Kalla äga hela Tour de Ski i bsk-stugan. Hon spurtade förbi Kuitunen i slalombacken som om det vore utför. Oh my, det kallar jag att kötta. Och tanten och gubben som satt bakom mig levde sig in i det hela skrek och jublade som galningar. Stämning.
Ja, och igår såg jag på hockey och blev för första gången i mitt liv medryckt av stämningen. Det var faktiskt riktigt spännande, fast jag kan inte påstå att jag hade koll på läget.
- Vilken kanal är det?
- Svt 24.
- Finns den?
- Vad är icing för något?
Och sen, när Svenskarna kvitterade:
- Vad kul! Men asså, hade de åkt ut annars eller?
Min famlij stirrade på mig.
- Det är final, Inga. JVM-final.
Åh.
När svenskarna kvitterade blev kommentatorerna som galna! Eller i alla fall än av dem.
- DET ÄR TA MIG FAN OTROLIGT! DET ÄR INTE SANT! FANTASTISKT!! HELT SJUKT, SVERIGE HAR KVITTERAT!!
- Fan vad härligt.
En av dem tog det mer kallt, så att säga. Sedan skrek de också: "och det är PATRIK Berglund som gör mål!" Och det lät precis som att alla i hela laget hette Berglund! Sen fick jag för mig att det var så:
- Nu har Greger Berglund pucken, och han passar till Jens Berglund. Berglund. Berglund. Och Berglund passar till Berglund. Via Karl Berglund och till Patrik Berglund, och det är SKOTT!
Så tänkte jag mig det hela. Men sedan insåg jag att det bara fanns två Berglund..
So long
Och så har vi, hör och häpna, Bröstköttsklaffsarna från Tynderö!
Legedariskt. Dessutom hann jag ju se Charlotte Kalla äga hela Tour de Ski i bsk-stugan. Hon spurtade förbi Kuitunen i slalombacken som om det vore utför. Oh my, det kallar jag att kötta. Och tanten och gubben som satt bakom mig levde sig in i det hela skrek och jublade som galningar. Stämning.
Ja, och igår såg jag på hockey och blev för första gången i mitt liv medryckt av stämningen. Det var faktiskt riktigt spännande, fast jag kan inte påstå att jag hade koll på läget.
- Vilken kanal är det?
- Svt 24.
- Finns den?
- Vad är icing för något?
Och sen, när Svenskarna kvitterade:
- Vad kul! Men asså, hade de åkt ut annars eller?
Min famlij stirrade på mig.
- Det är final, Inga. JVM-final.
Åh.
När svenskarna kvitterade blev kommentatorerna som galna! Eller i alla fall än av dem.
- DET ÄR TA MIG FAN OTROLIGT! DET ÄR INTE SANT! FANTASTISKT!! HELT SJUKT, SVERIGE HAR KVITTERAT!!
- Fan vad härligt.
En av dem tog det mer kallt, så att säga. Sedan skrek de också: "och det är PATRIK Berglund som gör mål!" Och det lät precis som att alla i hela laget hette Berglund! Sen fick jag för mig att det var så:
- Nu har Greger Berglund pucken, och han passar till Jens Berglund. Berglund. Berglund. Och Berglund passar till Berglund. Via Karl Berglund och till Patrik Berglund, och det är SKOTT!
Så tänkte jag mig det hela. Men sedan insåg jag att det bara fanns två Berglund..
So long
malkovich, malkovich, malkovich
Idag var jag och min kära syster och klippte oss i timrå. Frisörens mage kurrade hela tiden (hilfe!) och hon pratade ingenting med mig, men hade däremot mången djupa diskussioner med min syster. Är jag ovärdig en frisörs pratgladhet?
Sedan for vi till Birsta City (en av jordens allra drygaste platser) för att fördriva tiden medan vi väntade på att m & p skulle bli klara och köra hem oss (ja, såhär i lovtider blir man ruinerad om man ens tänker ordet "buss", det är hutlösa priser!). Efter ett tag blev vi uttråkade och jag sade: "Malkovich." Hon svarade "Malkovich, malkovich! Malkovich..."
Och sen var det kört. (För er som inte har sett filmen "Being John Malkovich" (svensk titel: I huvudet på John Malkovich), så måste jag berätta att i den filmen hittar en kille en portal in i huvudet på Malkovich, och när Malkovich själv går igen portalen kommer han till en ytterst besynnerlig värld där alla ser ut som honom och språket endast består av ordet "malkovich"). Jag och Åsa talade hädanefter med varandra på detta sätt:
- Malkovich malkovich!
- Ahh.. malkovich.
- Malkovich... malkomalkovich!
- Malkovich?
- Malkovich!
- Malkovich, malkovich.. malkovich malkovich!?
- MALKOVICH! MAL KO VICH!
- Malkovich?
- Maaaalkovich.
Och för er som inte förstod det så försökte jag förklara för Åsa att vi skulle gå till en bankomat, men det var väl rätt uppenbart. Eller? I alla fall fick jag och syster mången konstiga blickar av främlingar.. jag förstår inte vad de menade. Även expediterna blev aningen förvirrade, på wedins frågade de om jag ville ha en påse, "malkovich" svarade jag.
Vi skulle köpa en present till Adam som fyller 18 idag (GRATTIS ADAM ;D), och pappa ringde mig:
- Malkovich!
- Men sluta nu!
- Malkovich malkovich.
- Suck. Har ni köpt "Svarets bok?"
- Mmm, malkovich.
- Nehe! Då gör vi det.
- MALKOVICH!
- Suck. Klick.
Han fattade ingenting. Ja, vi har köpt den! Förstår du inte vad jag säger, människa?
Tydligen inte. Det slutade med att vi hade tre stycken Svarets Böcker. Haha. Malkovich!
Malkovich, malkovich!
Sedan for vi till Birsta City (en av jordens allra drygaste platser) för att fördriva tiden medan vi väntade på att m & p skulle bli klara och köra hem oss (ja, såhär i lovtider blir man ruinerad om man ens tänker ordet "buss", det är hutlösa priser!). Efter ett tag blev vi uttråkade och jag sade: "Malkovich." Hon svarade "Malkovich, malkovich! Malkovich..."
Och sen var det kört. (För er som inte har sett filmen "Being John Malkovich" (svensk titel: I huvudet på John Malkovich), så måste jag berätta att i den filmen hittar en kille en portal in i huvudet på Malkovich, och när Malkovich själv går igen portalen kommer han till en ytterst besynnerlig värld där alla ser ut som honom och språket endast består av ordet "malkovich"). Jag och Åsa talade hädanefter med varandra på detta sätt:
- Malkovich malkovich!
- Ahh.. malkovich.
- Malkovich... malkomalkovich!
- Malkovich?
- Malkovich!
- Malkovich, malkovich.. malkovich malkovich!?
- MALKOVICH! MAL KO VICH!
- Malkovich?
- Maaaalkovich.
Och för er som inte förstod det så försökte jag förklara för Åsa att vi skulle gå till en bankomat, men det var väl rätt uppenbart. Eller? I alla fall fick jag och syster mången konstiga blickar av främlingar.. jag förstår inte vad de menade. Även expediterna blev aningen förvirrade, på wedins frågade de om jag ville ha en påse, "malkovich" svarade jag.
Vi skulle köpa en present till Adam som fyller 18 idag (GRATTIS ADAM ;D), och pappa ringde mig:
- Malkovich!
- Men sluta nu!
- Malkovich malkovich.
- Suck. Har ni köpt "Svarets bok?"
- Mmm, malkovich.
- Nehe! Då gör vi det.
- MALKOVICH!
- Suck. Klick.
Han fattade ingenting. Ja, vi har köpt den! Förstår du inte vad jag säger, människa?
Tydligen inte. Det slutade med att vi hade tre stycken Svarets Böcker. Haha. Malkovich!
John Malkovich
Malkovich, malkovich!
Gubben och hästen
Värt att nämnas i denna blogg är också att jag var ute och sprang på lägdorna* ute i bushen** på nyårsförmiddagen. Och när jag håller på och springer som bäst dyker en häst*** upp ur tomma intet! Jag blir döchockad, men börjar springa en lite omväg runt hästen, men vad gör ryttaren då om inte rider rakt fram till mig!
- Är du ute och springer! Säger gubben på hästryggen observant.
- Ehmm.. ja, flåsar jag till svar.
- Ja, tänka sig. Visst känner man sig så FRI här ute! Han gestikulerar vilt med armarna och ler brett.
- Ehmm, javisst. På ängarna..
- Jaa.. jag brukar springa nere i fågelsången jag!
- Jaså, ja...
- Men det är ganska hårt, va? Man får vara försiktig, men det är bra för fotlederna!
- Ja just det ja.. ehe, fotlederna ja..
Ja, där stod jag på lägdan och hade en angenäm diskussion om fotleder med en gubbe till häst. Men det händer väl varje nyår, eller?
Haha, så härligt tokiga människor det finns. Vi ses nästa nyår, right Ragnar? (han hette säkert Ragnar).
* "Lägda" är ett dialektalt uttryck framförallt i Västernorrland och Jämtland, för "äng".
** Bör utläsas som "Söråker"
*** Jag skämtar inte!
- Är du ute och springer! Säger gubben på hästryggen observant.
- Ehmm.. ja, flåsar jag till svar.
- Ja, tänka sig. Visst känner man sig så FRI här ute! Han gestikulerar vilt med armarna och ler brett.
- Ehmm, javisst. På ängarna..
- Jaa.. jag brukar springa nere i fågelsången jag!
- Jaså, ja...
- Men det är ganska hårt, va? Man får vara försiktig, men det är bra för fotlederna!
- Ja just det ja.. ehe, fotlederna ja..
Ja, där stod jag på lägdan och hade en angenäm diskussion om fotleder med en gubbe till häst. Men det händer väl varje nyår, eller?
Haha, så härligt tokiga människor det finns. Vi ses nästa nyår, right Ragnar? (han hette säkert Ragnar).
* "Lägda" är ett dialektalt uttryck framförallt i Västernorrland och Jämtland, för "äng".
** Bör utläsas som "Söråker"
*** Jag skämtar inte!
Visdomsord a la taliban-Torsten
- Inga, nu har din sista stund kommit!
- Åhnej!
- Din sista stund... innan nästa stund!
- Åhnej!
- Din sista stund... innan nästa stund!
brevet till Norrald
Min bror (han som snart fyller 18) skulle skriva brev häromdagen. Det var om lumpen, ett viktigt och betydande brev. Sist min bror skrev något som liknar ett brev var i Danmark för fyra år sedan; då satte han frimärket på utsidan av vykortet till Sverige. Så oddsen var... goda.
Min bror skrev sitt brev och klistrade igen det. Sen skulle han skriva adressen, men då blev det lite fel; istället för Norrland blev det Norrald ! Norrald, tänkte jag, han blir nog glad för brevet. Men vem är han, den här Norrald? Kanske Haralds (min mellanbroder) okände tvilling? Harald och Norrald. Fint. Men vem Norrald nu än är, så blir han nog glad för brevet.
Vi skrattade mycket åt den här incidenten med Norrald, min syster och jag. Och upprepade gånger påminde vi vår bror om den gången han satte frimärket på utsidan av vykortet. Han blängde lite på oss och försäkrade att han visste vart han skulle sätta det nu.
När han var klar satt frimärket i vänstra hörnet.
Brevet till Norrald.
Tihi ^^)
Min bror skrev sitt brev och klistrade igen det. Sen skulle han skriva adressen, men då blev det lite fel; istället för Norrland blev det Norrald ! Norrald, tänkte jag, han blir nog glad för brevet. Men vem är han, den här Norrald? Kanske Haralds (min mellanbroder) okände tvilling? Harald och Norrald. Fint. Men vem Norrald nu än är, så blir han nog glad för brevet.
Vi skrattade mycket åt den här incidenten med Norrald, min syster och jag. Och upprepade gånger påminde vi vår bror om den gången han satte frimärket på utsidan av vykortet. Han blängde lite på oss och försäkrade att han visste vart han skulle sätta det nu.
När han var klar satt frimärket i vänstra hörnet.
Brevet till Norrald.
Tihi ^^)
Min mor
Jag har märkt att många smått humoristiska inlägg i denna blogg handlar om lustiga saker som min far gjort och sagt, och då kanske ni tror att han är gift med en helt normal kvinna, men då misstar ni er på alla vis. Idag
till exempel, när mamma körde hem oss efter kyrkkonserten, saktar hon plötsligt in:
"VAD är det för konstigt fordon bakom mig nu!?" utbrister hon och kör in till kanten. Vi stirrar förvirrat bakåt och kan inte se något.
"JAHA, det var ett hus." Så kör hon vidare saom om inget har hänt. Hjälp typ?
En annan gång när vi var ute och åkte bil sa mamma plötsligt:
"Asså.. tänk om man kör förbi en person som ser ut som en själv bakifrån... och så ÄR det en själv!"
Hmm? Just det ja. Haha.
till exempel, när mamma körde hem oss efter kyrkkonserten, saktar hon plötsligt in:
"VAD är det för konstigt fordon bakom mig nu!?" utbrister hon och kör in till kanten. Vi stirrar förvirrat bakåt och kan inte se något.
"JAHA, det var ett hus." Så kör hon vidare saom om inget har hänt. Hjälp typ?
En annan gång när vi var ute och åkte bil sa mamma plötsligt:
"Asså.. tänk om man kör förbi en person som ser ut som en själv bakifrån... och så ÄR det en själv!"
Hmm? Just det ja. Haha.
Förväntan
Mamma: Vilka tråkiga fiskpinnar, ingen smak alls.
Åsa: Haha, hörde du Inga, mamma hade förväntat sig att fiskpinnarna skulle ha smak
Inga: Haha, hörde du mamma, Åsa hade förväntat sig att få ett svar.
Åsa: Haha, hörde du Inga, mamma hade förväntat sig att fiskpinnarna skulle ha smak
Inga: Haha, hörde du mamma, Åsa hade förväntat sig att få ett svar.
Fader vår är igång igen
Min far gick omkring och gjorde vad han alltid gör så fort han får chansen, nämligen letar efter saker som inte är som de ska. T ex väskor som ligger mitt i hallen, omärkta batterier som dräller överallt, kvarglömda mjölkpaket osv. Jag och Åsa satt vid datorn uppe.
"Åsa!" utbrister vår far anklagande, "Du kan inte bara öppna kistan och släppa ned grejer!"
Vi skrattar hejdlöst åt hans roliga tonfall och Åsa ser oskyldig ut. Lite senare hör vi fader vår springa omkring nere och ropa:
"Vem är ägare till en grön, söndertuggad tandborste!?"
Sa jag att vi skrattade mycket innan? Tja, det var ingenting emot vad vi gjorde nu. Nu håller han på att klaga på hur opedantiska vi andra är:
"Ni är alla andra famlijemedlemmar så dåliga på att ta in ved! Och ta ut komposthinken!"
"Åsa!" utbrister vår far anklagande, "Du kan inte bara öppna kistan och släppa ned grejer!"
Vi skrattar hejdlöst åt hans roliga tonfall och Åsa ser oskyldig ut. Lite senare hör vi fader vår springa omkring nere och ropa:
"Vem är ägare till en grön, söndertuggad tandborste!?"
Sa jag att vi skrattade mycket innan? Tja, det var ingenting emot vad vi gjorde nu. Nu håller han på att klaga på hur opedantiska vi andra är:
"Ni är alla andra famlijemedlemmar så dåliga på att ta in ved! Och ta ut komposthinken!"
senaste nytt i msn
Jag och min syster hade alldeles nyss en sofistikerad konversation i chattprogrammet msn:
Åsa -as long as I fall says: Hej din fuling!
inga / in the hall of the mountain king says: hej fuling
Åsa -as long as I fall says: hur ful är du idag ?
inga / in the hall of the mountain king says: typ... få see..
inga / in the hall of the mountain king says: som tredjeroten ur en buss som tankar
Åsa -as long as I fall says: Aha, I see
inga / in the hall of the mountain king says: du då?
Åsa -as long as I fall says: Väldigt mycket fulare, som en strandad val med urinvägsinfektion skulle jag tippa på
inga / in the hall of the mountain king says: åh
inga / in the hall of the mountain king says: den är bra
Åsa -as long as I fall says: Ja, jag säger då det
Åsa -as long as I fall says: Hej din fuling!
inga / in the hall of the mountain king says: hej fuling
Åsa -as long as I fall says: hur ful är du idag ?
inga / in the hall of the mountain king says: typ... få see..
inga / in the hall of the mountain king says: som tredjeroten ur en buss som tankar
Åsa -as long as I fall says: Aha, I see
inga / in the hall of the mountain king says: du då?
Åsa -as long as I fall says: Väldigt mycket fulare, som en strandad val med urinvägsinfektion skulle jag tippa på
inga / in the hall of the mountain king says: åh
inga / in the hall of the mountain king says: den är bra
Åsa -as long as I fall says: Ja, jag säger då det
Citat
I fredags satt vi och tittade på omröstningen i Idol och min far går förbi tv:n vid orden Och nu ska vi äntligen få veta vem som åker ut i Idol ikväll! från tv:n, och utropar då: JA! Jag kan knappt bäga mig!
Strax efteråt går min kära mor förbi och får se Carola sitta med i juryn och utbrister: Åh! Är det scary movie night ikväll!?
Igår höll mamma på att städa badrummet, varför exakt alla badrumsgrejer låg utspridda på köksbordet. Hursomhelst lämnar hon helt plötsligt allting och åker på bandymatch! Pappa får naturligtvis spader när han kommer hem och ser det belamrade köksbordet. Lite senare när alla är samlade i det kaotiska köket, hittar mamma en gul ask bland alla grejer. Hon skrattar åt den pch säger att det är pappas "tvålask". Sekunden senare kommer pappa in i köket och får syn på asken och utbrister: Nämen! Det är ju min gamla tvålask! Den hade jag i skolan.
Senare hittar vi pappas kam med texten: "Claes Kempe 8/3 1984". Detta tycker vi är outsägligt roligt och när pappa åter kommer in i köket säger jag:
- Pappa, vi har retat dig litegrann för den här kammen som du köpte åttonde mars 1984.
Varpå han tittar på den och säger:
- Det var senaste gången jag köpte en kam.
Sen gick han.
The afternoon coffee party*
Fader vår hade, som alltid, lämnat en lapp med diverse saker han ville att hans barn skulle göra, t ex något så oerhört krävande som att hänga tvätt och gå och köpa tomater. Torsten (må han brinna i helvetet) stack iväg och tränade och lämnade mig och min syster ensam inför det stora uppdraget.
En timme och en blöt åker senare
Vi hade överlevt. Tomaterna var hemförda, liksom segern. Syster och jag känner oss outsägligt förtjänta av något rikitigt gott, och baka kunde vi inte eftersom vi var både psykiskt och fysiskt slut. Istället länsade vi huset på allt med kombinationen sött och ätbart. Såklart kunde vi inte bara sätta och rakt upp och ner* och äta godsakerna, utan vi var förstås tvungna att lägga upp allting på ett snyggt fat, tända några ljus på uppochnervända glas, dra ned rullgardinen och plocka fram en het tekanna med en kotte på locket.
- Kakorna är äckliga.
- Men Åsa, så säger man inte på första dejten!
- På första advent?
- Va?
- Och där sitter du och dreglar, det är inte heller något man gör på första advent!
*Rakt upp och ner är ju i och för sig ett knepigt uttryck. Ta det inte för bokstavligt.
En timme och en blöt åker senare
Vi hade överlevt. Tomaterna var hemförda, liksom segern. Syster och jag känner oss outsägligt förtjänta av något rikitigt gott, och baka kunde vi inte eftersom vi var både psykiskt och fysiskt slut. Istället länsade vi huset på allt med kombinationen sött och ätbart. Såklart kunde vi inte bara sätta och rakt upp och ner* och äta godsakerna, utan vi var förstås tvungna att lägga upp allting på ett snyggt fat, tända några ljus på uppochnervända glas, dra ned rullgardinen och plocka fram en het tekanna med en kotte på locket.
- Kakorna är äckliga.
- Men Åsa, så säger man inte på första dejten!
- På första advent?
- Va?
- Och där sitter du och dreglar, det är inte heller något man gör på första advent!
*Rakt upp och ner är ju i och för sig ett knepigt uttryck. Ta det inte för bokstavligt.